Is there enought? DÄM it is..

Går de? Går de?

VISST fan gör de!

Som jag omnämde på vår allas lilla utfyllnad av bekräftelse-och-hej-jag-har-superübercoola vänner-och-über extraordinärt super-duper häftigt (utan-bekymmer-liv) a.k.a facebook

så har jag alltså numera övergott i planer till att snart lägga mig under kniven och sneda till mina ögon.

Jag har blivit en hobby Jappse på heltid. [Japan].

Förutom att jag naturligtvis inte tänker lägga mig under kniven, så har hittat det perfekta att lägga under kniven - nämligen sushi korvar (för mig är första steget korvar, precis som den fula ankungen frst var ful).

-dessa "korvar" förvandlas sedan efter min kvinnliga förmåga och TOUCH till alldeles perfekta och förnämda små fina sushis. Ni kan ju också kalla dem California Rolls, Nigiri rullar och allt va de heter.

Men sushi räcker för mig.

Jag är en gudagåva.

Och jag kan inte släppa de.

Jo de kan jag.

Vi släpper det NU.

--------------

Befinner mig i skåne. Älsklingskåne.

Här är nog faktiskt stort sätt de stället mitt hjärta trivs på, i Sverige. (borträknat de få små gånger Linköping och jag klickar).

Här kan jag koppla av, lyssna på Sveriges tjusigaste dialekt och dras in av en mer tilltalande arom och känslig puls och blandning av anonymitet i den klass jag behagar. Samtidigt som jag vet att spec. Lund & Malmö, där finns det människor som jag skulle kunna kontakta, när behaget kommer till den nivån. En viss typ av människor. Som jag träffat längst livsresor. Och att jag naturligtvis har några av mina bästa vänner där, och spec den bästa av de bästa vännerna.

Ägget & Leno är ännu en gång återförenade under samma tak.

Vi tjafsar och blir vänner. Vi garvar tills vi gråter (iaf jag). Och vi börjar bli tjokka.

Men jag skyller numera allt på julmat. Och att jag slutat röka. Och tar i försvar att jag nu kommer äta endast Sushi framöver som sägs vara slankande, iaf enligt kändisarna. Och dem kan man alltid lita på.

Något helt annat.

Jag har fyndat, och det får jag.

För efter nyår, då träder mitt projekt - sälja ut.

Så 3 dagar till - köpa in.

Trött på skiten. Trött på all jävla konsumtion, trött på att JAG blir en äcklig del av det.

Mina pengar ska gå till det jag älskar mest. Resa.

Fuck kläder, fuck de där andra. Egentligen...

Nu ska allt bort. Målet är att sälja bort varenda värdelös pryl jag har.

När jag flyttar till min strandhydda och lilla hus vid vågorna, då ska skrotet och kläderna väck. Då ska jag leva i mina flipflops, mina klänningar och frodas med kärleken till min passion, min familj och till det jag valt att lägga soulen på. Ni kan kalla de jobb. Jag kommer kalla de för my thing.

Och folk kan kalla det drömmar. Jag gör det också ibland.

Förutom att jag någonstans vet, att mina drömmar blir till verklighet.

(och fy, det lät nästan som Linköpingsklyshan, har för mig den går i stil med Linköping - staden där drömmar blir verklighet)... usch.. Nu fick jag avsmak.

För att vara lite seriös.

Jag tror på mig. Jag vet att jag tar mig dit jag vill nu. Jag är ibland inte helt realistisk, men i en värld som denna, i en stress och ibland outhärdlig värld för många, i ett samhälle där vi ständigt ska ha en karta för allt, där vi ska veta, där vi ska följa en outalad ström, där vi ska vilja bli och där vi ska sträva efter att vara, där vill jag faktiskt få kunna drömma, och få vilja tro på det. Även om det stör och svider, att jag inte alltid lever efter vad andra tycker är rätt.

Att jag tänker skita i era åsikter och sluta att skita i mig själv, kan låta grymt, men tänk efter. I slutändan, så gynnar det oss alla.

För vem gynnar det, att följa normen, om man inte själv är lycklig.

Nu har jag talat aldeles för mkt bullcrap för många dagar framöver.

Jag ska dricka upp mitt kaffe som Ägget ställt bredvid mig för 1 h sen.

Han själv är i rummet bredvid, kollar graffitti tidningar, får inspiration som han säger själv, och målar, kladdar och jag får inte se. Strängt förbjudet.

Vankas gåva... och jag blir girig. För jag är inte perfekt.

Idag väntar Malmö på oss. En tur till fotoaffären där jag tänker ta ett slutgiltigt beslut om vilken kamera som ska få följa mig ut i livet en stund. Blir de Lumix Lx5an må tro...?

Jag har läst mig fördärvad på nätet, i tidningar, så nu hänger jag mig åt inlästa experter i fysisk form.

Så förvänta er bilder snart.

Förhoppningsvis mycket snart.

Jag skulle vilja kasta upp all musik som inspirerar, alla texter som inspirerar, allt som inspirerar, men det är att ta vatten överhuvudet, till och med för mig.

Idag är en inspirerande dag.

Tror jag ska joina min vän och måla ändå.

' Ännu är det vinter
och den stora vita björnen ligger kvar
den har lagt sig över asfalten och husen
Jag hoppas att den inte ger sig av
Så vi kan ligga kvar '

Tills vidare / Er Angela.

Take me back where I belong.