Curtain Fall

Zelmani blandas av Big L

Ngn skrev kloka ord till mig förut.

de där orden man liksom glömmer i hettan. när allt snurrar för snabbt.

det är varmt i mitt hjärta, det brinner i mitt sinne.

men mina tankar går i speed fart så att jag inte hinner med.

det blir för mkt fint och bra på en och samma gång, jag har inte lärt mig hantera. kan inte sortera. och då blir de där jävligt positiva liksom ngt negativt.

i sånna här stunder vill jag vara helt utan stress, utan materialism runt mig

vill vara ngnstans utan connection med reality

sånna stunder vill jag long gone

slippa tänka, sortera, och analysera.

liksom bara leva. de e ju det jag älskar.

där inne.

jag är sjukt tacksam för mitt liv. samtidigt som jag skulle vilja vara 100otals andra ibland när jag drömmer för mycket.

de där tusen människorna i staden som liksom nöjer sig.

en dag kanske de blir jag.

men det ser illa ut.

jag vill att gräset ska vara gulare på andra sidan.

jag vill att gräset ska vara mögligt.

så jag slipper längta efter ständigt nya vyer.

sjukt barnsligt beteende.

och jag snackar inte kärlek.

jag snackar vida.

kan det bli för mycket av det goda?

eller är det bara jag som inte får ihop balans

jag lyssnar vidare på Zelmani, plockar i mina tankar samtidigt som jag viker Stussy tshirtar.

sen tar jag en tripp ner till bror som flyttstädar vår lägenhet...

han e sjuk, febrig.

eller så är han bara ruskigt bra på att komma på ursäkter när vi ska städa...

dont care.

han är där nere.

jag är här uppe.

ngnstans möts vi.

halva vägen. balans. och ro i sinne.

bli inte oroliga. jag är bara jag.

ni vet..

vacker.