Vi är bäst.

Vi är bra.

Ägget & Leno.

Låt de nya året börja.

Emilia Österberg - en kvinna med röst och krut.

En gammal vän.

Från en svunnen tid, från ett folkhögskole år.

Som hade en röst som känndes som sandpapper och rödvin, på det behagligaste sätt. Mörk, speciell och kariskmatisk.
Hennes fingrar längst guitarrsträngarna gjorde oss och mig på internatet ofta förblindade.

Häftig kvinna de där. och hon var en mycket fin vän. Hon, jag och Emily.

Jag lärde mig aldrig spela Svarta Tupp, den spanska frihetssågen under faschisttiden, men den kommer alltid stå för Emilia.


Hon är nu på gång att äntligen att släppa sin första skiva, och jag måste bara få hylla henne här!

http://www.emiliaosterberg.com/

We all do.

Life trippin. Its just what it is.

We wanted to do something

2 "grounups" and 2 kids.. let their pencils flows.

Made by: Ägget & Leno, Naomi & Noah.

H är i Malmö. Jag stannade i Lund.

Egentid. Egen tänkande.

Vet inte om något av det behövs. För någonstans vet vi.

Men ibland kan de korta stegen kännas oändliga.

Tänker gå ner i köket här hos familjen Christensen, rota bland pasta, pesto och parmesan.

Tänker gå upp i sängen, kolla Oz och inte röra mig många millimeter.

Ibland är tystnaden min bästa vän.

Låt de nya året flöda att bli det bästa till mig och er alla.

Det blir nog min nyårsrevy detta. Liksom lika med ingen revy.

Den får ni andra stå för. Har inget behov av den.

Den finns i hjärtat. Där är den väl bevarad.

Kärlek. Tårar. Färger. Musik Och liv./er Angelita.

we grow up. but the heart stays the same.

Rättelse.

Fick nyss en kommentar, och naturligtvis ska rätt vara rätt, annars blir kungen arg så shoot,

Naturligtvis blir inte drömmar verklighet i Linköping utan ordet lyder:


"Linköping - där idéer blir verklighet"

Så, nu va de avklarat för alla som störde sig. God jul.

Is there enought? DÄM it is..

Går de? Går de?

VISST fan gör de!

Som jag omnämde på vår allas lilla utfyllnad av bekräftelse-och-hej-jag-har-superübercoola vänner-och-über extraordinärt super-duper häftigt (utan-bekymmer-liv) a.k.a facebook

så har jag alltså numera övergott i planer till att snart lägga mig under kniven och sneda till mina ögon.

Jag har blivit en hobby Jappse på heltid. [Japan].

Förutom att jag naturligtvis inte tänker lägga mig under kniven, så har hittat det perfekta att lägga under kniven - nämligen sushi korvar (för mig är första steget korvar, precis som den fula ankungen frst var ful).

-dessa "korvar" förvandlas sedan efter min kvinnliga förmåga och TOUCH till alldeles perfekta och förnämda små fina sushis. Ni kan ju också kalla dem California Rolls, Nigiri rullar och allt va de heter.

Men sushi räcker för mig.

Jag är en gudagåva.

Och jag kan inte släppa de.

Jo de kan jag.

Vi släpper det NU.

--------------

Befinner mig i skåne. Älsklingskåne.

Här är nog faktiskt stort sätt de stället mitt hjärta trivs på, i Sverige. (borträknat de få små gånger Linköping och jag klickar).

Här kan jag koppla av, lyssna på Sveriges tjusigaste dialekt och dras in av en mer tilltalande arom och känslig puls och blandning av anonymitet i den klass jag behagar. Samtidigt som jag vet att spec. Lund & Malmö, där finns det människor som jag skulle kunna kontakta, när behaget kommer till den nivån. En viss typ av människor. Som jag träffat längst livsresor. Och att jag naturligtvis har några av mina bästa vänner där, och spec den bästa av de bästa vännerna.

Ägget & Leno är ännu en gång återförenade under samma tak.

Vi tjafsar och blir vänner. Vi garvar tills vi gråter (iaf jag). Och vi börjar bli tjokka.

Men jag skyller numera allt på julmat. Och att jag slutat röka. Och tar i försvar att jag nu kommer äta endast Sushi framöver som sägs vara slankande, iaf enligt kändisarna. Och dem kan man alltid lita på.

Något helt annat.

Jag har fyndat, och det får jag.

För efter nyår, då träder mitt projekt - sälja ut.

Så 3 dagar till - köpa in.

Trött på skiten. Trött på all jävla konsumtion, trött på att JAG blir en äcklig del av det.

Mina pengar ska gå till det jag älskar mest. Resa.

Fuck kläder, fuck de där andra. Egentligen...

Nu ska allt bort. Målet är att sälja bort varenda värdelös pryl jag har.

När jag flyttar till min strandhydda och lilla hus vid vågorna, då ska skrotet och kläderna väck. Då ska jag leva i mina flipflops, mina klänningar och frodas med kärleken till min passion, min familj och till det jag valt att lägga soulen på. Ni kan kalla de jobb. Jag kommer kalla de för my thing.

Och folk kan kalla det drömmar. Jag gör det också ibland.

Förutom att jag någonstans vet, att mina drömmar blir till verklighet.

(och fy, det lät nästan som Linköpingsklyshan, har för mig den går i stil med Linköping - staden där drömmar blir verklighet)... usch.. Nu fick jag avsmak.

För att vara lite seriös.

Jag tror på mig. Jag vet att jag tar mig dit jag vill nu. Jag är ibland inte helt realistisk, men i en värld som denna, i en stress och ibland outhärdlig värld för många, i ett samhälle där vi ständigt ska ha en karta för allt, där vi ska veta, där vi ska följa en outalad ström, där vi ska vilja bli och där vi ska sträva efter att vara, där vill jag faktiskt få kunna drömma, och få vilja tro på det. Även om det stör och svider, att jag inte alltid lever efter vad andra tycker är rätt.

Att jag tänker skita i era åsikter och sluta att skita i mig själv, kan låta grymt, men tänk efter. I slutändan, så gynnar det oss alla.

För vem gynnar det, att följa normen, om man inte själv är lycklig.

Nu har jag talat aldeles för mkt bullcrap för många dagar framöver.

Jag ska dricka upp mitt kaffe som Ägget ställt bredvid mig för 1 h sen.

Han själv är i rummet bredvid, kollar graffitti tidningar, får inspiration som han säger själv, och målar, kladdar och jag får inte se. Strängt förbjudet.

Vankas gåva... och jag blir girig. För jag är inte perfekt.

Idag väntar Malmö på oss. En tur till fotoaffären där jag tänker ta ett slutgiltigt beslut om vilken kamera som ska få följa mig ut i livet en stund. Blir de Lumix Lx5an må tro...?

Jag har läst mig fördärvad på nätet, i tidningar, så nu hänger jag mig åt inlästa experter i fysisk form.

Så förvänta er bilder snart.

Förhoppningsvis mycket snart.

Jag skulle vilja kasta upp all musik som inspirerar, alla texter som inspirerar, allt som inspirerar, men det är att ta vatten överhuvudet, till och med för mig.

Idag är en inspirerande dag.

Tror jag ska joina min vän och måla ändå.

' Ännu är det vinter
och den stora vita björnen ligger kvar
den har lagt sig över asfalten och husen
Jag hoppas att den inte ger sig av
Så vi kan ligga kvar '

Tills vidare / Er Angela.

Take me back where I belong.

Förresten....

...glömde jag tillägga..

2011 sägs bli ett över grymt år.

det står i min livsalmamacka.

vackert. sagolikt. och fyllt med pumpande lifekicking slag.

Julen är över - det betyder vår.

Julen får gärna finnas, men jag flyr den gärna.

Trots mys, snö, mat, goda vänner, familj och allt vad turen slagit in på en själv (ja för fn, man ska vara tacksam, för många plågar sig igenom julen, för många lever i helt fel förhållanden och familjer i denna högtid), så är jag miljontals gånger hellre i solen, gömd från den kristna julen.

Flertydlig känsla inför jul och under jul.

Men nog om det.

Stockholm var det. Vänner, god mat, exxtra familjer, familj, hundar, bebisar, nötter utan nötknäckare, Karl Bertil Jonssons julafton och liksom allt de där.

Ligger just nu i en skön soffa, högst upp i en lägenhet och njuter av en mage full me tomteskumm. Letar efter ny musik, beställer surfböcker och är allmänt glad att jag inte lagt energi på att fylla läpparna med läppstift, kleta på mascara, ta på en tajt röd klänning, fylla kroppen med promille, umgås, stå i köer, dansa, för att sedan må päck dagen efter, och för att sedan börja om. Jag pallade verkligen inte de i år. Jag pallade inte att inte palla, så jag sket i de.

Jag dissade mig själv.

Längtar hellre efter att sätta mig på en trång Swebus imorgon, få tycka att jag var oerhört lyhörd när jag lyssnade på böner om att strunta i min envishet om tåg och billiga priser, mot att säkert komma fram till ett kaos artat skåneland.

För just där landar jag imorn.

Osminkad, hoodiead, mössad.

Där blir jag mötad av min bättre av de bättre vännerna.

Ägget & Leno är enade. Ännu en gång.

Crappy movies och moff. Pansionärs duchande och säkert ett och annat bråkandes och störandes på varandra. But who cares? Its christmas.

Årets julklapp, begagnad o allt. Viva la consumción!

Boken blev min! 'The pilgrimage. 50 places to surf before you die'

vill jag leva för evigt, kan jag ju dra ut på den där 49:e och 50:e en jävla lång tid..

en panchis surf vore ju inte helt fel...

En puss till alla systrar där ute, rock it/m

ps: jag saknar bilder.

men jag ska sluta waina

.. ska kolla ut en kameran på hetsrean.

de e dax.

lovar.

Ställningstagande.

Bergen. gone.

Oslo. gone.

Broder. gone.

I said bye.

For now.


stockholm baby.

extra familjer, snart-mor, glögg, aftereight och icke-julklappar.
icke-cigg.
ändrade planer. malmö. nyårs-lugn.

jag bojkottar nyår i år.

iaf festerna och hysterin.

funderar på om de e tillåtet.
men sen skiter jag i det.

det är tillåtet.

och jag lägtar efter icke stress.

jag och en av mina bästa vänner.
tar den dagen och den sorgen.

vi sover bort dagen, ser på crappy filmer eller dansar ihjäl oss i mysbrallor natten lång.

vi gör vad som faller oss in och skippar hysterin.

efter 27 år kallar jag det varken för moget eller barnsligt.

jag kallar de bara skönt.

tänker inte heller göra en lista om året som gått.

lifekickin handlar inte om det.

det handlar om att kicka med livet och att bli kickad av livet.
det handlar om att leva.
göra det du står för, och inte göra det för att andra ska förstå varför du gör det.
om och du inte hänger me, så betyder de bara att du fattat hela grejjen utan att du fattat de. för livet ska inte förstås, de ska levas.
keep it real.

glöm inte bort, som jag läste på en betong vägg vid havet en kall vinterdag förra året

livet är som en ända lång mening, det gäller att inte sätta punk för snabbt..

Till det säger jag punkt, tar en aftereight och kysser mitt liv godnatt i en varm lägenhet hos familjen Alstedt i ett kallt Stockholm och hoppas att morgondagen bringar det vi mår bra av.

Dessutom önskar jag varenda soul här som pallar läsa mina ord, en grymt kärleksfull jul.
Be now. Thats the thing.

/Eder Maria Angela

Curtain Fall

Zelmani blandas av Big L

Ngn skrev kloka ord till mig förut.

de där orden man liksom glömmer i hettan. när allt snurrar för snabbt.

det är varmt i mitt hjärta, det brinner i mitt sinne.

men mina tankar går i speed fart så att jag inte hinner med.

det blir för mkt fint och bra på en och samma gång, jag har inte lärt mig hantera. kan inte sortera. och då blir de där jävligt positiva liksom ngt negativt.

i sånna här stunder vill jag vara helt utan stress, utan materialism runt mig

vill vara ngnstans utan connection med reality

sånna stunder vill jag long gone

slippa tänka, sortera, och analysera.

liksom bara leva. de e ju det jag älskar.

där inne.

jag är sjukt tacksam för mitt liv. samtidigt som jag skulle vilja vara 100otals andra ibland när jag drömmer för mycket.

de där tusen människorna i staden som liksom nöjer sig.

en dag kanske de blir jag.

men det ser illa ut.

jag vill att gräset ska vara gulare på andra sidan.

jag vill att gräset ska vara mögligt.

så jag slipper längta efter ständigt nya vyer.

sjukt barnsligt beteende.

och jag snackar inte kärlek.

jag snackar vida.

kan det bli för mycket av det goda?

eller är det bara jag som inte får ihop balans

jag lyssnar vidare på Zelmani, plockar i mina tankar samtidigt som jag viker Stussy tshirtar.

sen tar jag en tripp ner till bror som flyttstädar vår lägenhet...

han e sjuk, febrig.

eller så är han bara ruskigt bra på att komma på ursäkter när vi ska städa...

dont care.

han är där nere.

jag är här uppe.

ngnstans möts vi.

halva vägen. balans. och ro i sinne.

bli inte oroliga. jag är bara jag.

ni vet..

vacker.

Ps:

tack för era kommentarer, ni som orkar trycka på den lilla knappen då och då :)

de förgyller.

puss godnatt. ni är vackra /m.

Flytt.

Oj.

Längesen.

Mängder av saker som hänt, som vanligt. Men en väldigt liten lust att sammanfatta det på en skärm just nu.

Jag och brorsan har flyttat upp 2 våningar hela dagen.

I bakisruset.

Hade en fin kväll igår. Först lite fest här efter en grymt god måltid. Sen kom Emelie som jag inte hunnit se se jag kom hit. Vi dansade loss lite på Finkens gayclub. Sen vidare och träffa "kollektivet" på Garage.

Lite tröstande för flicktårar med mina händer, lite ihoplappande och nattligt samtal.

Det blev en väldigt snurrig men fin kväll sammanfattningsvis, med ett fint slut.

Året börjar närma sig slutet. Snart lämnar jag Bergen ännu en gång. Inte Linköpings besök, utan stockholm. Extra familjer och fina vänner. Julmys för att sedan göra valet om jag ska dra mig ner mot Barcelona.

Tror inte jag kommer kunna bestämma mig förrän dagen innan.

Sån är jag.

Velig.

Saknar lite folk, men det finns tid för oss alla.

Just nu är jag stressad, som vanligt, när röran ligger framför mig, när liksom 1000 fina och spännande saker ligger framför mig. Jag vill hinna med allt. Jämt. Varför är jag så.

Varför blir jag inte av med den ovanan.

Jag trivs så bra här i Bergen. Det stör mig ockå.

Jag ska inte trivas, jag ska vara på jakt, vilja se nya platser...

Detta är inte jag.

Men snart tänker jag packa kappsäcken, för min reselängtan, den finns ständigt.

Den ovanan är jag född med, och får lära mig leva med den.

Nu har vi internet, så nu blir det säkerligen mer av mig här, vilket jag fattat kommer göra Oskar tokig.... han säger att han kommer sätta tidlås på mig.

Vi har nämligen storartade planer för 2011.... och jag ska väl vara en del av dem som de ser ut.. :)

Godnatt.

Imorn väntar massa.

Kärlek/er Angela.

Inspiration

Viktigheter

jag är trött.

och de e 4 h kvar av att sitta på röven och få 160 nkr/h..

(klicka på den då)

Back an Forward.

Fastnat här.

Skön känsla att få saker avbetade.
Tycker jag om.

Snoriga pojken gjorde mig för spyfärdig att jag fick förflytta mig långa meter.
Nu sitter jag och inte vet exakt vad jag ska prioritera.
Har egentligen störst lust att bara gå hem, mysa i vår belysning, äta smörgåsar och njuta av min ledighet och vänta in broder.
Men samtidigt vill jag få bort alllllla jävla kläder jag har, slänga skiten eller få den väck långt åt *.
Samtidigt vill jag orka umgås med så många.

Hur gör man när man e tvådelad. Eller flerdelad. Och vill göra allt på samma gång, så man inte räcker till ens till sig själv?

Jo man tar "tag" i sig och lyfter röven och känner me hjärtat och slutar planera så jädra mycket i huvvet.

Hade./M.

Oh btw, var försvann solen? Värmen och surfen?



Ps: vem fan gjorde julen så viktig och pressade tåg och buss och flyg priserna i höjdernas höjder. Bara för att man vill dit ens älskade vänner och familj är?.

Jag skyller på Bush och Sverige.
Dem kan man skylla allt på när allt går fel och man behöver syndabockar.

Stockholm den 23:e till 27:e, blir de av?

Håller mina Busch-tummar.

Salt i Såren.

Fick detta av Saffe.

Och det är ungefär som en stor skopa salt i ett djupt djupt sår.

Att veta att denna linup VARIT.

Jag hade LÄTT åkt till USA för detta.
Utan pengar och utan problem.
Jag hade satt mig på ett flyg och talat gott om Bush till och med.
Bara för att få se vissa.

Tala bra om Bush?!..

Illa...utveckling.

fan. jag vill säga F*TTa, men de får jag inte för mamma, så jag håller keeft.

Detta är den jädra lineupen.


(klicka för större vy)

Tur att jag sett endel av dem redan under årens lopp...

For Sale

För små. Så nu e de for saaaaaale ! :D

Passa på dåå.

Dr Martens i all ära, fin fina, som nya!

Stl 39 (uk 6)

Svarta

http://www.tradera.com/DR-Martens-Air-Wair-KANGOR-10-hals-skinn-kanga-boots-39-40-auktion_340308_123576009

Back In Bergen Baby!

(måste bara tillägga innan jag kräks över tangentbordet.
det sitter en kanske 12 åring mitt framför mig (sitter på barnavdelningen på biblan) som verkar vara förkyld, och som petar sig i näsan och käkar upp det stup i kvarten. Va fan är det jag möts av???! Andra dagen i Bergen....)

fy jag vill spy.

men som sagt va.


Im Back! IN Bergen. Med min andra familj.

Känns fint, var såå längesedan. 1,5 månader.
Jag har massor i min lilla tänkar-skalle som vanligt, men för lite tid och för mycket för att reda ut innan jag kan färga dem här. Väldigt mycket fina saker, men också såna där krångliga ting, som liksom hör livet till, men som endå ska färga och måla de olika trådarna till hjärta och hjärna. Och förnuft.

Många upplevelser att smälta.

Malmö och Oslo blev underbart.
De blev inte riktigt som tänkt, men det blev ännu bättre.
Fick träffa lite Bali-Boys också. Det var fint.
Fick också dansa skiten ur mig till hiphopens vackra toner.
Och jag fick krama Emily.
Tyvär missade jag både Vera, Musa och Max, men kräksjukan har inga acceptabla hinder i sin väg.

Men som sagt va.
Återkommer.



Kärlek. /Angela.