Så mkt i hjärtat och huvudet.

Jag kan bara inte få ur mig allt, det finns i mitt hjärta och mina tankar, och det snurrar på i 150.

Vad? Allt och mkt mer därtill.

Men jag älskar det, inte just att tänka allt på en och samma gång (vilket jag har en förmåga till), men jag älskar att titta tillbaka och titta framåt, och även det viktigaste, försöka va nu. Men det är svårt.

Jag får mkt tid att tänka här när vi står och packar fisken. Och i början trodde jag skulle gå nuts, vilket jag nästan höll på att göra första veckan (men sen kom ett par räddande änglar som hjälpte mig på spår, och ja... sen gick de liksom vidare, med utveckling, lärande, tårar och skratt).. Inga tårar nu sen första veckan! Och idag en himla massa skratt. Jag har träffat endel fina människor, men 4 stycken har tagit sig lite djupare in, och de är de som får mig att TRIVAS som fan! ag börjar som ni märkt tycka om det, kanske jag lärt mig hantera min hantering och accepterande? Vet inte..
Det har varit en dag med mkt skratt och en himla massa djävulskap i fabriken. Jag kan inte sluta göra bus med Eskil och Kristoffer på mitt shift, och jag känner mig som 13 år ganska ofta... Men det får mig att skratta och å bra, så varför inte :)? Sen om nivån ligger på att försöka lägga fisk på den andra så den inte märker det, eller att klistra märklappar på arbetskläderna, eller bara sjunga jävligt falskt (jag har fått stränga order att INTE sjunga haha, då väller de fiskar ot mig, så fin röst har tydligen jag :D)... självsdistans&humor. Ett måste i min värld.

Inatt skadade sig frysmannen, han som har hand om frysarna här på vårt skift sin fot, och nu kan han inte jobba, så vi är en man mindre (jag hade lust att säga att jag gick fan omkring och jobbade de 2 första veckorna med - EN BRUTEN FOT! och klagade inte.. haha.. men jag höll käften, säkert lika bra, vill inte öppna och va en bitch allt för mkt :P)

Om bara några dagar lämnar jag båten, de flesta är kvar en tur till. Jag kan inte, även om jag faktiskt helt ärligt skulle vilja (om det hade varit tex höst eller vinter vill säga), men nu är det så att det snart är sommar, och att jag har en himla massa att uträtta, både i Bergen och i Linköping. Och det viktigaste, att jag har väldigt många änglar som jag helt enkelt MÅSTE få se. Både min fru back home in Bergen, men också finaste där hemma.
Och sen, väntar ju faktiskt Spanien den 9e maj... Har nog inte fattat det än tror jag.. Att jag o pappa (!) ska dit, var år sedan vi reste tillsammans sist... Härregud, jag och min vagabondpappa, kan inte beskriva känslan, spännande och väldigt fint och speciellt, både för han och mig (det VET jag).

Som vanligt har jag börjat snöa in på en massa helt andra saker än det jag tänkt på. Men det är väl lite av min personlighet som speglas, att liksom vara på så många platser samtidigt, både i hjärta och hjärna. Hmm..

Har iaf en himla massa fina känslor i kroppen, tacksamhetskänslor över att få vara den jag är, få ha dem jag har, och få göra det jag gör.
Mitt liv, jag kommer ALDRIG i hela mitt liv bli bitter på något jag gjort och vart jag tagit mig, det är något jag vet 100 %... Jag har ett liv som är få förunnat, och jag har kämpat men också fått en stor knippa tur.

Jag skulle nästan vilja säga att de sista par åren (sista året nästan främst), varit av de mest otroliga år jag upplevt. Jag upptäckte en passion, hittade min "livsstil", men mest tror jag det har att göra med de fruktansvärt många fina människo möten jag haft. Jag tjatar ofta om det, men för mig är det något av de viktigaste. För med det kommer kärlek. Och ibland hittar man med hjälp av andra, också en närmare relation till sig själv. Vilket jag absolut gjort.

En häftig känsla.

Jag får mkt fin feedback av människor som jag tidigare aldrig tog åt mig, idag gör jag det, jag suger den till mig och samlar den i mitt hjärta.

NU ska jag vara vaken 6 h tills jag börjar jobba igen, söka lite ansökningar (berättar en annan gång vad, men detta ska bli spännande, OM jag nu börjar, den som lever får se! ...och sen ska jag vänta på min fina fina vän jag fått här att han ska komma i kaffepausen när de har paus i andra shiftet och dricka kaffe med mig och ge mig bra hiphop....

usch vad jag är glad idag.


Puss.

ps: jag tar de från fb, men jag undrar: VEM FAN SNOR MINA TROSOR!???

ps 2:
många skriver och undrar hur man får jobb på båt och om jag kan ge nummer och så. Ursäkta detta, men jag har sagt det förr, jag hjälper bara mina närmaste! Ni andra får ta och göra som jag gjorde för många år sedan när JAG ville ut på båt, KÄMPA!

Hejdå!