torsdag 3 november 2011

Panama

Är i Panama.

Tid att tänka, men väljer att känna o tänka efter lite senare.
Den här resan fick mig att fundera.
Men behöver fundera i MIN takt.

Mexico i mitt hjärta.
Men nu är de dags att välkomna Scandinavien i mitt hjärta ännu en gång. Bergen. Kommer det bli det samma? Är jag den samma?

Behöver tid, mina vänner och jag behöver JOBBA! Jag vill! Jag har saknat. Mina systrar i Bergen! Ni vet vilka ni är.

Jag välkomnar mig, livet och nya rika erfarenheter.

Dock väcktes den sovande reslusten med detta resande, som vanligt. Kommer den någonsin att ta slut? Ibland undrar jag. Ibland önskar jag det tom.
Den är nog inte färdig men den får sova ett par månader till.


Och nu ska jag fortsätta mitt sovande ett par rimmar till, på Panamas flygplats.... Innan jag landar i Domenicanska republiken!


Jag är en duktig resenär, men nu vill jag faktiskt bara heeeem till mamma!

Kärlek, respekt och tålamod.

Er Angelita.

1 kommentar:

Mamma sa...

Den går nog aldrig över lusten att resa och upptäcka. Men ibland får man sätta den i "karantän" och njuta av att vardagen trots allt fått ett annat skimmer ;)....
puss puss