Inte ropa hej!

nej, man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken..

och över bäcken är jag inte förrän om 35 dagar..

men trots spya i snart 24 h, börjar jag inse att jag lyckats komma på en super båt...

alla är supergulliga.

inga bitchar, inga psykon, inga idioter.. (som tidigare erfaret)
nästan för bra för att va sant.. men som sagt, de va de där me att inte ropa hej..

sen kommer de där psykologiska in som sagt var, att vara utan fritid, utan frihet, utan sovmornar, utan de vänner man valt osv..

men om man hoppar den biten, så får jag nog ändå vara himla glad.

tack också H, som faktiskt trots allt stöttar och stöttat.

mamma, känns de inte lite bättre nu? att veta att din dotter iaf inte har i tankarna att hoppa över bord ? :)

Kärlek/fiskar flikkan

Ps. befinner oss just nu vid Shetlandsöarna...