Att lägga saker på hyllan.

Har inte varit riktigt min grej.

Men jag vandrar lite av ett ekorrhjul känner jag.
Ett ekkorrhjul som jag ibland njuter av att vara i, men som just nu får mig att kräkas.
Ibland känns det som om jag lever för mina drömmar, men att jag alltid vaknar. Och glömmer bort vad jag precis drömt. Ibland drömmer jag för mkt och ibland väcks jag innan jag förstått att jag drömde.

Jag är inte deprimerad, inte heller egentligen ledsen. Jag är mest ganska likgiltig, och min lust till att ta mig ann saker, har blivit grå. Likgiltighet är det samma som den värsta mardröm för mig.

Jag känner att jag står och stampar, och inte räcker till. Inte för mig själv och inte för andra.
En olustig känsla.
Jag känner mig grå, obetydelsefull och rent ut sagt jävligt tråkig.
Räcker inte till..

Jag gör saker, men ju fortare dagarna går, desto svårare blir det att känna att jag finns för att göra nytta.

Krav på mig själv, att vilja vara den som folk vill att jag ska vara. Att inte snava på mina egna kullerstenar, är så jävla mkt förbannat lättare sagt än gjort.


Jag skulle önska att jag kunde fly, resa bort från mig själv just nu, men det går inte, det går inte.
I sånna här stunder känner jag mig ensammast i universum, i sånna här stunder känns det som man är den ända personen att känna så här.

Ibland vet jag vad jag vill, så starkt. För att nästa sekund slås i spillror och varken veta in eller ut.

Idag är en sådan dag jag önskar jag kunde sova bort livet, för att få börja på nytt.

Nej, slut på detta. Jag vill inte sprida boredom och sorg.
Jag vill vara den jag inte är just nu.

och det suger.

Så jag säger, so long. Im a sucker and not a lifekicker.

/M.