ok, jag sov 3 timmar istället för 2
och ok, jag tränade inte, som jag ville, eller tänkte puscha mig till
MEN
jag stod i duschen, tvättade bort sulfater, tvättade bort silikoner, tvättade bort ytliga hinner.
tvättade rent.
"Silikoner lägger sig som en hinna över hårstråna, och har en kosmetisk effekt som gör att håret upplevs vara mjukt, lent och glansigt. Silikonerna gör att håret ser friskt ut, men när du tvättar bort dem är håret lika torrt därunder som förut "
ett hår kan vara som ett liv, och det är inte en slump
att jag idag verkligen fann de där schampot, som tvättade bort "sulfaterna..."
det sägs att håret kan bli lite torrt i början, och att det tar en stund att "vänja det", men man ska inte ge upp, efter ett tag vänjer sig håret och får nytt liv...
några kallar det balsammetoden, jag kallar det metaforer för mitt liv
ni behöver inte förstå vad jag skriver om, eller vad som döljer sig bakom mina rader, det räcker med att jag gör det, och för er som ser bakom skrift och bakom ord, ni är sanna poeter av ert liv, och ni tvättar säkert bort era sulfater med era egna vackra metoder.
om inte, är mitt råd - inspireras, inspiration, inspiration, INSPIRATION, finn DIN inspiration.
om det så är tårar, en sten på marken, en avbiten tumnagel, en katt som jamar, storfaldig konst eller bara himlen en grå eftermiddag, men öppna ögonen, reflektera.
livet är för kort för att inte göra så gott man kan av det.
men allt som är vackert är inte lätt. det är inte alltid 2+2 blir fyra.
jag vet allt de där.
jag har ibland stressas av inspiration, hur galet det än låter, det triggar igång det där jämförandet, att varför är inte jag så där jäkla kreativ, eller varför är inte jag så där jäkla inbiten i de där, varför är inte jag så drivande som hon, varför, varför, varför... och så fortsätter de så där. det kan röra sig allt i från konstnärer, politiker till duktiga surfare.
och så helt plötsligt så glömmer jag bort att inspireras. som det faktiskt handlar om.
inspiration måste ju vara något av det finaste som finns, och att det inte finns några hinder, att hur klashigt det än låter, så är "the sky is the limit" sant, att det är jag själv som sätter mina barriärer.
och jag säger detta som en uppmaning till mig själv, för det är något jag måste lära mig. det är något jag är dålig på.
jag kan va tuff, men fyh*lvete vad jag kan vara svag också.
nu tar jag ett steg, och tar inspirationen och formar den till min egen, lägger det i mitt 10000-bitars pussel till liv.. och är glad att jag har en pusselbit mindre att leta efter..
jag ska pussa på alla människor som lyckas inspirera mig och när jag klarar av att lyssna, tycka det är grymt fett, och lägga det i hjärtat till något positvt, inte bli avundsjuk på alla coola och asproduktiva människor, de gråter ju säkert också ibland :),
det är mitt löfte. att pussa dem. på kinden.
Och de här med att faila, vad vore världen utan misstag.
en perfekt jävla tråkig håla.
och som sagt.....jag varken tränade eller höll mitt löfte om sömn till hundra procent
men jag gjorde annat.
jag tänkte en kvart längre med vattenstrålarna mot min hud, och istället för att lägga det i ett hörn i hjärnan till nästa gång, som jag så ofta gör.
så tog jag ut den där tummen ur röven, och gjorde exakt det jag tänkte.
Promille steg är bättre än inga steg.
Ha en fin lördag, jag njuter av den redan. Osminkad och en vald ensamhet med mig själv, precis som lyxen jag har, att kunna välja, det är en gåva också det.
Lifekicka så ofta det går.
Over n out./M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar