Och en ursäkt...

...jag vet inte om folk ser, känner eller bryr sig.
det behöver de inte heller.


det räcker med att jag känner just i detta.
var jag är på väg och vilka steg jag håller på att ta.


men jag vill ändå förklara att min tid inte kommer läggas här alltför ofta som kanske förr, det finns andra saker som upptar mer just nu i detta skede, och även om skrivandet nog aldrig kommer dö ut som en konstform hos mig, så kommer det nog att försöka hållas på andra håll. som i riktiga böcker av papper, eller i en sida, långt bortom er vetskap.

ibland tar man steg frammåt, ibland bakåt. ibland står man still, för att man behöver begrunda. ta djupa andetag och inse att mitt i de där andetagen, så ler man.


jag är klar med ganska mkt, redo för ett "nytt" steg i många aspekter. 
men jag kommer fortfarande alltid att vara den där dramaqueenen utan krona, den där tänkaren som tänker för mkt. men nu med en liten större knippa av andra saker också.
kanske kommer jag alltid vara den där som säger att hon ska plugga, men sticker och reser i sista sec, hon som hittar mer kvalité inne i en djungel än på New Yorks gator. Jag vet inte, men jag har hela livet att ta reda på det, och det är en resa jag älskar att ta. 


svårt att förklara allt de där.
jag är som jag alltid varit på jävligt många sätt- bara lite mer säker på vad jag vill, och inte vill. 
Nöjda med förklaringen? :)




Men ta allt med en nypa salt som vanligt, jag kommer säkert spy galla, vara vild, vara seriös och vara allt jag vill vara, men ibland händer de grejer.
Man tar steg åt vänster och höger, och upptäcker att det också tar en fram.


Chipsen ligger fortfarande där nere. Nästa gång vi ses här ligger de antingen i min mage, eller utbajsade någon stans på väg mot ett hav.




Hörs.