What day - what ever.

in the moment of truth, i would say so many things.

but as we speaks in wispering words, you cant hear me.

or can you?..

----------------

tisdag. vaknat till en bastu i rummet. jag satte på väärmen på högsta när brorsan kurade iväg till jobbet kl 05 imorse.
i vardagsrummet börjar pojkar vakna till liv.

jag tänkte ta på mig träningskläderna och pressa min hjärna ner mot studentgymmet, och beblanda mig och låtsas vara "en av dem" for a while.

dagarna spenderas, de fylls, men inte alltid av det jag vill.
saknar fortfrande det kreativa, det fattas fortfarande lite inspiration..
men små små steg. de e så jag måste ta det, även fast de där elefantkliven är mer jag.. så måste jag lära mig.

dansade igår. men gud vad jag var efter, alldeles för hög nivå. och då var flikkorna kanske bara 15 bast.
jag kände mig gammal.

sen var de stretching och yoga med balett läraren. jag var inte alls lika vig som förr när de stretades och töjdes. läraren var en balettdansör på 60+, och hon var 10 ggr vigare än mig.
jag kände mig gammal.


en gång var jag gummi kvinnan. som de kallade mig.
en gång var jag full av ord och målande.

men som jag sa, myr steg. små och sakta.

Ikväll e de Capoeira me brorsan! De andra propsar på vinkväll på Garage, men jag hoppar bestämt den.

jag är ju gammal...


(kom ihåg att jag alltid nästan har glimten i ögat, så ta mig inte för seriöst, då skulle ni gå under före mig).

Älskar er. /lifekickin. Angela.