att skriva med grummliga ögon

idag är en sådan dag, då någon slags verklighet och någon slags sorg bara överrumplade hela mig
som om något hann ikapp mig som jag gömt mig för länge, eller som jag inte brytt mig om
eller som jag kanske vetat, men inte hittat receptet eller recepten för att ta bort det

jag borde inte skriva, men jag måste få ut mig på något sätt,

musiken försvinner
viljan
orken

och när de smyger så där på, när det stannar upp, när man tappar allt
och tappar det igen
när man vill sova bort, när man inte känner att man duger till, när man inte räcker till, FÖR SIG SJÄLV

vad gör man då

förutom att gråta?

är det då man ska säga till sig själv, att GÅ UT, att njuta av solen utanför fönstret?
är det då man ska plocka fram sitt stafli? är det då man ska ta fram kameran, hitta de där fina små vackra tingen? är det då man ska le och hitta det där bra, i den där dåliga känslan?

är det DÅ man ska göra det, när man längst inne bara vill be sig själv och sina känslor DRA ÅT HELVETE

är det då man ska göra det, då man inte orkar?

jag vet inte, och denn ovisshet biter sönder mig

när jag är på ett ställe som jag älskar, när jag är tillbaka, varför överrumplas jag med dessa tankar och känslor?

Fröken liv, var är du, jag behöver de EXAKTA svaren på frågorna jag ställer.