Jag måste posta saker här ibland för att få ha dem i säkert behåll..
Facebook skrivs det vackra ting ibland, men det är inte som papper, och där vet man inte när dem försvinner.
En gång i tiden vill jag kunna blicka tillbaka.
På det skratten och tårarna i mitt liv.
Därför har jag denna blogg, min dagbok utan lås.
Därför kommer (och har) det poppa upp saker som ingen säkert har kul eller bryr sig om här, men som är viktiga små ting för mig.
Läste nyss detta på mammas sida, vilket iofs var några v sedan efter det som nyss hänt i Oslo och Utöya, men det värmer alltid ändå. Att veta att hon också är viktig för MINA vänner.
Mamma, vad skulle jag göra utan dig? Inte överleva iallafall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar