.this.for.you.my.love.

I Love You Ägget / Din Leno.

Ps: jag hitta inte våran favorit-ful bild på mig, den oranga "turbanen".... :D

LALEH OCH LASSE!!

NU KÖR VI!!

solen bara totalt STRÅLAR och värmen är enorm, musiken dånar över byn och turisterna flödar

Lasse W, nostalgi känslor!!! Nu kör vi!

en 29 åring

 ensam i huset och sovmorgon, då kan sådana här saker ske


trots en ålder på 29

Soliga nätter och sena mornar

Ännu än gång, hänger jag efter i min "öppna dagbok"...

Men så är det, när livet tar och dansar svängom med mig, då blir jag för rastlös att skriva ner och förklara, för då är det liksom jag och livet som dansar vals, och då finns det så mycket annat i dansen som drar.
Dansen jag dansar nu, är steg jag tidigare tagit, men också ständigt nya.
Jag är så lycklig, att det är svårt att förklara med ord, och svårt ibland att riktigt förstå. Och i detta fall snackar jag om kärleken till en partner, MIN partner. Att liksom ha funnit den där, den där mannen man vill dela allt, och att det känns lika overkligt, som det känns mer självklart än något annat. Att vi fann tilllbaka till varandra, efter 2 år, och att det känns mer pure ån något annat.
Min bästa vän, själsfrände och älskade - Hasse.




Snart midnatt. Avlutat en fin dag, barista kurs och några timmars jobb. GUD va kul det är att göra kaffe, på RIKTIGT :)
Bergen och dess ljus över hav och berg tar mig med storm, och Pygmalion lika så. En familj. Ett hem. Bättre ord kan jag nog inte förklara det.

Imorgon ska jag jobba på Bergenfest, se Laleh, Winnerbäck, Thåström och många fler.
Spec Winnerbäck kommer göra att en och annan tår fälls, jag bara vet det. Det är så mkt ungdom i det.

Sedan kommer Leonard Cohen, och Bruce Springsteen, och det bästa av allt, jag ser dem alla GRATIS!

Flytet i mitt liv, ellr som jag kallar det, min ängel, det har jag nämnt förr. Henne eller honom, jag slutar aldrig förundras.

En fråga jag aldrig kommer bli klok på, är varför just mig. Men jag omfamnar och försöker vara ödmjuk i min gång frammåt i livet. Jag är tacksam, och många vägar dit, har inte varit lätt. Men för vem har det de? Livet har sina knepiga vägar, ibland tar man fel, ibland går man rätt, och ibland måste du gå några varv i rondellen..

Jag avlutar detta med en enorm massa kärlek från ett klarljust Bergen snart midnatt.
Jag saknar min själsfrände något enormt redan, sängen kommer kännas alldeles för stor, och 2 månader just nu känns ganska tufft, även om det känns lättare än någonsin, för det finns inget i världen nu som kan stoppa oss..

Lifekickin. /Er fd fiskar flicka

världens snyggaste!!

före..

och efter....

12 hours left...

12 timmar av jobb kvar och ingen är nog lyckligare än jag....<3

snaaart sätter jag mina fötter på LAAAAND!!!!

vissa män...

HÄRRRRRRREGUD jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt vissa män alltså... härrrrre jiiisses.... ne jag har gett upp tårarna, det är för tragikomiskt detta, kan nästan bara skratta.. 2 dagar till man är i land, på med fet musik i öronen och låtsas att man tvättar surfbrädor istället för fiskrens.. NU KÖR VI, sen är det loooong gone från allt som har med tragiskt gormande gubbar att göra!!

jävla offer

har lust att slå sönder ngt just nu..

men ska inte försöka bry mig, och tänka att jag är bättre än dem, som Hasse säger..

men fy fan vilken psykisk jävla prövning detta är att vara bland folk utan existerande liv.

Charlie the f*cking fish, bit my finger (or just another "blond thing")

Längesedan.

Dagarna går och jag består.

Jag dansar för mig själv av toner av Bob Marley.

Jag drömmer mig bort av Sophie Zelmani. Och jag minns av Kent.

Jag skrattar mycket och när det behövs, jag har hittat humorn och humöret, och det var livsviktigt. Utan den, och utan en klapp på axeln, hade jag inte klarat detta.

Helvetes vecka, blev till 3 bra veckor till havs. Och när det inte varit bra, då har hjärtat och hjärnan tagit mig till lite av er sol ni har där hemma, till kärleken och vetskapen om att jag har någon där i land som saknar mig och drömmer om mig, och till vännerna och mamma som med små ord formar och format ibland leenden och ibland tårar under tiden här. Inte en dag jag skulle klarat detta, om ni inte gjort mig till den jag är. Tack.

Men i lilla mig, finns en tjej som också är "helt lost" ibland, som gör saker ingen annan får till.

Som köper fel hälsopulvet och bjuder sina armetskamrater på "smootie-boosts", men som kommer på en vecka senare, att hon råkat köpa fiskfoder. Flickan som glömmer knäppa sin body, och går ut från toaletten med en "svans" hängandes, som köper med dig ett flak alkohol fri öl från Tyskland i tron att hon gjort en "kupp".. Ja listorna är många, och när jag inte skrattat med folk, har de nog haft sig några skratt åt mig. 

Men med en knippa ödmjukhet och lite självironi och ett inte-ta-sig-på-för-stort-allvar, så brukar de inte vara mer än så.

***

Men igår var det *an inte kul (bara nu i efterhand, och knappt det, för mitt finger värker som INNI*, MEN det sitter kvar....).

Fisken kom, och jag skulle fram med kameran och ta lite "fisk"-bilder. Jag tog så klart både den fulaste och största fisken vi fick upp (Stenbit), och skulle agera fotograf och lägga 2 fiskar som "pussade" varandra.

INTE bra.

Ja VET att Stenbiten (som fisken heter), biter med sina 1000 tänder om något kommer i munnen, och släpper inte. Men envis som som jag, tar jag tag i fisken ändå, och råkar på något sätt få fingret för nära käften, och plötsligt är det bara ett isbrytande gaaaalllskrik i hela fabriken som hörs. Jag.

Fiskjäveln tröttnade på mig och har huggt tag i mig. In i nageln och fingret och jag vet att tanken just då, är bara SVART. Tillslut lossar min trasiga handske och jag kan inte ens känna fingret, är det kvar?

Springer upp och skriker, jag har blivit biiiiiiiiiiiiten. Av en FIIIISK!! Tårarna kommer och jag kan inte ens se fingret. OCH jag börjat fatta den skrattretande situationen jag själv satt mig i... Men, försent narurlitvis.... För biten av en fisk, det är jag, hur jävla omöjligt det än ska vara....

Efter lite omplåstrande och omåttliga skratt från fiskarmännen (det är en självklarhet att INTE stoppa något i en stenbits mun bland alla som fiskat en fisk, att göra det är ungefär som ett dåligt blondinskämt, och där stod jag...) fick jag gå upp till Kaptenen, och där möttes jag naturligtvis av ännu mer skratt, halvgråtandes och halv svimmandes.

Halvsura fiskarmän log gott resten av natten och många skratt hördes. "Tack Maria, du har gjort denna tur värd!". Även den suraste av dem alla, nåddes av ryktet om den "dumma svensken" , och log gott. "Atleast something made him smile". 

Och när folk ville att jag skulle visa mitt finger, ja då har jag iaf tur att det var långfingret den bet mig i....

Så nu är jag mer kallad Steinbiten här ombord, och med en blå nagel, men med fingret i behåll, så tackar jag återigen min skyddsängel.....

ps: om inte fisken hade varit uppskuren (den skulle rensas), om den alltså hade varit levande, hade jag troligtvis inte haft ett långfinger idag,....

och vem fan skulle jag då kunnat peka finger åt? Käre tid!

Träningspass!

Efter 10 min ville jag gå.
Då tyckte jag att jag var "färdig". Då hade jag rott 2000 meter och ansåg mig klar och stolt.
Men icke.
Biffen Dan kommer in och ser på mig som om jag vore dum i huvudet och säger, du ska träna minst 40 min till.

Jag ville dö.

Men 50 minuter senare och 5 vårullar i magen, sitter jag här, spritt språngande levande och gladare än aldrig förr, för att jag klarade det. Kanske ett litet steg i andras ögon, men ett stort steg för mig.

Nu ska jag dricka lite alger och omega 3, sen blir det förhoppningsvis ett par timmars vila innan jag ska ner i fabriken och jobba igen.

Utan vila och sömn, inga muskler. Biffen lär mig.

Har också fått reda på nyss, att efter 45 min intensiv träning, är det ingen idé att nöta mer, för då slutar musklerna "jobba" och börjar brytas ner istället, alltså inte bra alls.

Så det var ju lite posetivt iaf, att jag slipper nöta timme efter timme.

DOCK, ska det kännas som om du vill DÖ i slutet och de två sista repetitionerna ska vara så att du nääästan inte klarar dem.
Träning utan att det känns, är lika med ingen träning.

Tänk på det!


God natt folkens!/fiskar jäntan på de sju haven

Mat & Hälsa.

Lite tankar. Om hälsa. Min.

Jag skall gå upp i vikt. Men absolut inte på det sätt jag gjort under min ungdom. Inte genom att trycka i mig fett, smör, grädde och annan "skit". Jag ska försöka få i mig nyttig mat, mycket fisk, mycket proteiner som mamma säger. OCH jag ska unna mig, men det ska inte gå till överdrift.
Jag har alltid kunnat äta precis vad och hur mycket jag vill, en lyx i andras ögon kanske. Men hur ser min kropp ut inne egentligen? Inte särskilt bra antagligen. Så nu har jag börjat försöka iaf "tänka" på det jag stoppar i mig.
Träning har aldrig varit min grej, jag tycker faktiskt det är ganska "tråkigt". Men jag har som sagt var bestämt mig för att ge det ett försök. Igen.




Jag är ute efter en fast kropp. Kanske kan jag inte bli "tjock", och det vill jag inte heller, men jag vill öka kroppsmassa, och att mina muskler ska vara markerade. Jag vet att detta tar tid, men jag jag ska jobba på min tålmodighet. Jag ska göra det. Vem vet, kanske om jag har tur, kommer jag in i en rytm, där jag börjar tycka att de är "kul" att träna? Eller kanske kommer aldrig den dagen. Vi får se. Jag tycker ju om att röra mig, men är en väldigt odiciplinerad själ i många fall (men jag jobbar på det, som med mycket annat). Allt tar tid, och det ska få ta den tid det tar. Jag har inte bråttom till något. Lifekicking, strävan. Så mkt i det ordet för mig.


Så, mitt mål alltså. Äta sundt, i bra mängder. Inte fokusera så vid vikten, varken upp eller ned. Utan fokus på välmående, så som hy & glädjen till livet.
Jag är i en tid av förändring för kroppen, och mitt hjärta är kär. Jag har de bästa vänner man kan tänka sig, jag är frisk, jag bor i ett land jag trivs i just nu. Jag har möjligheten att resa. Allt de där. Viktiga saker, som ger spegelbild till det yttre.

Så nu kör vi, hälsa och unnande!

Och en jävla massa kärlek <3

Motivation - träning.

Jag är mer besluten än någonsin.

Hälsosam men med njutning i måttliga mänger.
Jag har det senaste halvåret börjat intressera mig för mat och mer hälsa, detta är något som är helt nytt för mig, då jag sen ganska tidig ålder tryyckt i mig allt vad fett heter, bara för att gå upp i vikt.
Nu har jag gått upp i vikt såklart, men jag är ute efter det mer "fasta" och att innomsidan ska få sig en liten smekning.

Inom 1 månad ska jag ha magrutor och fasta(re) lår. Det är min deal.
Tur att jag har en pojkvän som älskar prommenader (men som också skämmer bort mig med massa god mat och div haha...)

Nepp, Nu kör vi sa jag, pepp pepp. Och i lugn takt, det är något jag övar på varje dag, att "allt kan inte ske med en gång..."...

Ps: som jag ser ut på denna bild vill jag alltså INTE se ut, är allt för smal och benig, på grund av att jag inte har så stor matlust här ute till havs, men mitt mål är alltså att gå upp i vikt nu när jag kommer i land ( i MUSKELMASSA). Ta alltså INTE fel på att jag tycker detta är fint på något sätt....

Ca 1 vecka kvar...

Nu är det inte lång tid kvar här ute till havs.
Känns som tiden ändå gått ganska fort, men så är det väl alltid när man är "på väg hem"..
En bra tur har det varit med en tuff start. Men jag klarade det och nu ler jag och tillochmed dansar.

Känns lite jobbigt att se allas fina statusuppdatteringar om sommarvärme där hemma, men som sagt, jag kommer ju få min beskärda del av solen jag med. Om inte i Norge eller Sverige, så utomlands.
Längtar efter att få packa resväskan igen och känna sand mellan tårna.

Nu ska jag powernappa lite och sen kör vi påt igen.

Tills vidare!

/m

Jag trivs..

11 dagar kvar, och det går finnemang just nu...

kärlek från havet!

12...

12 dagar kvar...

you go girl!

the final countdown..

Hasse - nu kör vi nedräkning......

14...