Kära vänner och "compas" där "hemma"...

Jag vet att det är endel som undrar hur jag har det och vad som sker egentligen.
Jag är inte ganska, utan väldigt kass pa att uppdatera er och omvärlden när jag "försvinner bort" sa här.
Men det är liksom bara lite "sa" det funkar i min värld när jag reser, just NU och HäR.

MEN.

Jag vill säga, att jag MàR bra. jag LEVER. jag njuter av den värme jag behövt i 1 ar. jag pratar spanska som aldrig förr. jag äter mig tjock pa all mexicansk mat. jag ser havet. jag KÄNNER havet. jag blir omhändertagen. jag diskuterar. jag analyserar. jag springer barfota. jag far kärlek. jag mar BRA.

OCH / MEN

en alldeles oerhört viktig sak att tillägga för er som känner sig träffade.
spec till mina "systrar" och alskade vänner där hemma i Bergen.

att hur bra jag än har det, sa finns det dagar da jag

SAKNAR er ENORMT mycket.

Glöm inte de.

All kärlek till er!

(ni far uppdatterig snart)

/angela

Mexico.

Det är mkt som händer just nu.

Jag vilar lite fran det här, och aterkommer nar det kanns mer "lage" att skriva.

Jag är inte vid havet nu, och det stör mig.
Behöver ta mig till vagor. Till hav. Till MIG sjalv.

Kärlek fran er Maria, med ryggsäcken pa ryggen...

Last days.

Sista dagarna me Monkan.

<3

Stockholm

Igår landade jag i Stockholm.

Mör och helt slut i hela min kropp och själ.

Allt som sprungit omkring i mina tankar och som inte sprungit omkring där.
Känslor jag skjutit bort, känslor jag tagit fram, allt på en gång resulterade i en enorm huvudverk på planet.
och det slutade med att jag "låg" på Arlanda fram tills kl 22, fast jag landade runt 12.. jag fick inte chans att plocka fram min "ork".. En sjuksköterska kom och jag fick ligga på ett vilorum.
Det låter dramatiskt, men det var nog bara ett "urpumpandes" av energi som dök upp, när jag liksom "släppte" på allt.


men allt de där, det har varit så guld värt!!

VILKEN fest det blev, vilka fina avsked, vilka minnen, vilka dagar, vilken stress, vilken lycka, vilket liv.

Festen var något i sig själv. Tal, fullt hus, full live musik, kärlek, räkpinjator, nära och bekanta. Det liksom fanns plats för allt.

På morgonen och avsked kunde jag naturligtvis som jag räknat med inte hålla de jäkla tårarna borta, men jag försökte gå snabbt, och jag lämnade med också en fet glädje i hela hjärtat. Mina 3 wonders! SOM ni redan saknas.

Blev skjutsad av Marre till flygplatsen, och nu ligger jag här i en skön säng hos Bettan, i Stockholm och "fixar" det sista med packningen.

Snart styr jag min kos mot passpolisen och sen är det möten med gamla vänner som gäller.
Elin först på tur.

Behöver lite chans att landa, innan jag tar det stora steget på tisdag.

Det blir fint detta.

I feel it.


Ciao sisters and brothers.

Kärlek.

Detta är ren och skär kärlek.

Att få ett tal som detta tillägnat.. jag måste nypa mig.





Jag skrattar och gråter på samma gång.

VILKA UNDERBARA VÄNNER JAG FUNNIT!

Jag älskar er och kommer sakna sönder efter er, mina galnaste sambos.

F*** i ba**en...

//er "stora syrra"

This is not a good bye.

Im so so so lucky to have you wonderful people in my life.

Jag kan bara inte fatta vilka underbart vackra vänner jag har i mitt liv.

Vilka vackra själar jag funnit här under min tid i Bergen.
OH.
Vackra vackra ni. Om ni bara kunde förstå hur lycklig jag över att ha fått vänskap av er.


Först få en kommentar som denna när jag beskrev det onda i hjärtat av min förlust av dagbok:


finaste hjärtat!
dina minnen kan ingen någonsin ta ifrån dig. kom ihåg det. om du behöver fylla i några luckor så är vi många, många som mer än gärna hjälper till!
tusen kärlek/s 


- sara, en vän jag också fick här i Bergen, men som lämnade oss när det var dags för henna att leva och sprida den oerhörda kärlek hon sprider, en annan plats.
Alla borde få ha en "Sara" i sitt liv. Hon är helt otrolig.
Jag är lyckligt lottad som fick ha henne och dela henna med de andra i kollektivet.


att sen få ett mail som detta:


Hei min fine Maria! Jeg har sittet og lest bloggen din, og den er så D E G. 
Alle de fine søte små tankene dine, har du klart så utrolig bra å formidle på papiret.
Det er ofte jeg har lyttet spent på deg, for du tenker så mye, du har lært meg å se ting på en litt annerledes måte. Bry meg om andre på ett annet nivå, og ta meg tid til å høre på de.
 Fine Maria min, jeg er så glad for å ha møtt deg. 
Jeg kommer til å savne deg som en gal gullet mitt! Ingen er som deg..Ingen klarer å rote seg bort i så mye, la andres følelser gå så personlig inn på seg, eller ha så flaks. Du har så godt hjerte, men du er også utrolig uheldig. Likevel lar du det aldri knekke deg, du er så fin, for du ler det alltid vekk. Alt ordner seg! Og det gjør det alltid,alltid for deg Maria. D
u har egne engler som passer på deg, og alltid sørger for at du får det bra. 
God Bless you girl, og vit at jeg alltid er her for deg. Jeg vil ikke si hadet, eller adjø, jeg vil si sees snart igjen. Håper du opplever masse herlig på turen din, og kommer tilbake med mange historier. 
Jeg sitter hjemme i Bergen og venter med en klem, og ett glass rødvin. Kom tilbake, like fin og herlig som du er! Men med mange herlige historier..
Uansett hva som skjer med deg og ***, grip sjansen og gjør dette til D I T T eventyr.


Utrolig glad i deg skjønne Maria! SMASK!


Känslan att få ett sådant mail i inkorgen, behöver jag inte ens i ord att beskriva.


Glädjetårarna som jag fäller när jag läser, gör det.
Vad lycklig jag är över att ha denna vackra Hodan i mitt liv. Min Hoody.
Alla borde också få ha en Hoody i sitt liv. SOM hon tagit vara och hand om mig.
En vän för alltid.


Och alla ni andra som jag mött här längst vägen och som jag tagit till mig i mitt hjärtat.


Jag älskar er för att ni tror på mig och låter mig vara den jag är - det är en gåva att få ha er i mitt liv.
Ni känner vilka ni är. Det vet jag.


Återigen - jag är så lyckligt lottad.
'

Vill avsluta med att INTE säga "hej då" till mina vänner, utan "vi ses nästa gång".

Glöm inte - LIFEKICKIN

this is for you all.

5 år av mitt liv - bara sådär borta...

och bara sådär...


blev de mörkt.


skrift av mina 5 senaste år i mitt liv.


borta.


dagen då jag glömde min 5 års dagbok nere i en tank på en rigg, den kommen jag aldrig glömma.


jag vill dö.

Tack för att ni gör mig till den jag vill vara.

Åter en gång sitter jag vid skärmen och vill måla och få ner alla mina tankar och känslor i ett.


Men det går inte, det får inte plats.

Mitt hjärta bultar för fullt. Det är så fyllt. Av livet.


Att va lycklig, och att i en blandning mellan att vilja allt på en gång och samtidigt finna en balans, det är inte helt enkelt. 


Men återigen det kommande temat. Människor.


Människor. I mitt liv.
De där små mötena, de där små orden, de där små handlingarna.

Det är så mycket kärlek och liv i det.
I de lågmälda samtalen, i torkande av tårar, i en lugnande kram. I ett gapskratt. I en sång skrikandes av kärlek mot en vän.


Allt de där och så mycket mer, det har förgyllt mig den senaste tiden. Mitt i stress och min återkommande livsvilsenhet som alltid finns till och från och är en del av mig, är kärleken jag får av livet och de människorna jag träffat, så oerhört överväldigande mot allt de där "vilsna" och sökande.


Jag har växt, växt i min tillit och kärlek och respekt gentemot mig själv.
Det senaste året, när jag egentligen varit "stilla" på ett ställe, har jag lärt mig att vara i ro och vara stolt över den kvinna jag är och blivit. Och blir.
Men det är inte själv jag klarat det, det är tack vare min omgivning, mina livsläxor, min mamma och min envishet gentemot mig själv som har gjort det möjligt.
Jag är en kvinna nu.
Med ett barnsligt hjärta.
Och jag är åter en gång redo för en ny "livsresa" ut i Världen.


Jag har fångat riktiga guldsjälar till mig det senaste året, och det är med en stor knippa med känslor jag lämnar 2 av dem nu när jag tar min packning på ryggen. För när jag är "tillbaka", då är det deras tur att ha världen under deras fötter.


Men många finns också kvar rent fysiskt, och det kommer göra det enklare att landa tillbaka i Bergen igen. [Spec att min favorit Elsa finns kvar. Vilken nyfunnen vän i henne, vilken glädje och skratt hon tillfört hos mig. Hon har verkligen lärt mig att GAPSKRATTA.]
Och tillbaka ska jag.
Jag är inte färdig här.


Världen är en öppen bok för mig, som den Oändliga historien, som jag älskade när jag var barn.
Fantasin tar aldrig slut, därför aldrig heller drömmarna, och därför aldrig heller resorna. Vare sig de är i psykisk eller fysiskt form.


Jag skull kunna rada upp namn, händelser och allt möjligt här, men jag vill bevara dem lite till just för mig.
Bevara dem lite som en skatt, och bara få visa och säga det till de människorna live.


Livet är live. Live är livet, Världen är en fantastisk plats.




På lördag väntar en stor avskedsfest i Mexico tema.
Imorn ska jag och några av tjejerna laga pinjata och kladda med tapetklister.
Det kommer bli en kul kväll, och jag ska försöka (obs försöka) hålla alla tårar borta och skratta istället.




För ännu en gång, VILKEN lyckligt lottad kvinna jag är.




Tack för att ni gör mig till den jag vill vara. 









/Lifekickin Angela