Ja nu är det så här, att efter lite övervägande tänker jag släcka ner bloggen ett tag.. Den kommer snart alltså inte att finnas för allmänheten om ett par dagar.
Har blivit lite för personligt tror jag för mitt eget bästa ibland..
Inte kul och bra eller ens intressant för andra att läsa om mina tårar, mina skratt, mina battles, mina funderingar, mitt liv...
Länge och många ggr har jag funderat över att människor som har bloggar och vad som delas och varför.. Jag har länge också funderat över mina egna mål eller hur och varför jag skriver, och många gånger när jag läser andras bloggar har jag tänkt, varför? Vad är meningen egentligen?
Någonstans tror jag mycket det handlar om en bekräftelse. Någonstans långt där inne i vårt mjölkpaketsland. Fast människor inte vill naturligtvis inte medge det. Att få känna ett uns av viktighet. Av att intresse finns.
Den här bekräftelsen är något jag behövde när jag var ung. Och väldigt mycket av. Att behöva stå i centrum eller skapa drama. Då var det coolt när människor brydde sig, oavsett det var dåligt eller bra intresse. Att få behöva känna sig viktig av allmänheten.
(våren i Linköping bring coulurs.)
Idag vill jag vara viktig för dem jag bryr mig om. Och dem som bryr mig om mig. DET är viktigt för mig. Att vara älskad av dem jag älskar. Min dramaqueen tendens verkar ibland göra sig påmind, har svårt att hålla käft och vara en mitt-e-mellan och stå "tyst i hörnet", men jag har väl mer accepterat att folk gillar och snacka - och så får de liksom vara, its totally fine! Im not making a big deal of it anymore like i use to do då allt skulle fixas och ställas in för svar.. Thats just meens you have a booring life or i have a sweeter ;) (bit i ögat*)
Mina (obs MINA) personliga tankar om att skriva en blogg egentligen, dela med sig och publicera, är när man har ett mål eller mening med det man skriver. Att nå ut med ett budskap (mode, politik, sjukdommar, orättvisor, rättvisor, you name it....), resor, skriva som hjälp eller på något annat sätt påverka..
Det känner jag inte att jag gör med min blogg... påverkar.
Den är för suddig mellan personlig och privat. Ibalnd för mitt eget bästa tror jag.
Tror ingen fått någon direkt aha-upplevelse i min blogg då det mesta handlar om just mig och ganska oviktiga ting för resterande omvärld.
Den är för Maria. Och Maria Angela är jag ju oavsett. Den yra virvelvinden med det spanska blodet. Och mer Maria därtill in real life. Det vet de som känner mig. De behöver inte läsa sig till det. Varken ovänner eller vänner. För er finns jag endå. Och jag älskar det jag älskar, och jag hatar det jag hatar.
Och vem 17 som jag inte känner bryr sig om jag tjöt eller skrattade sönder mitt hjärta igår eller idag. Ja liksom ni fattar mitt budskap.
Just nu är det mkt som händer i mitt liv, många planer och DRÖMMAR. Jag har en plan vad gäller en blogg också helt ärligt, det ska jag inte sticka under stol med, som har med surfing att göra.. Jag har faktiskt varit i kontakt med ett stort surfing"bolag", men mer om detta kommer med adress på min tidigare blogg (http://surfandlove.blogg.se) när jag känner att det är "klart". Jag kommer återkomma med detta när min förhoppningsvisa idé blir verklighet, när jag kämpat och gjort vad som krävs för att komma i den riktning jag strävar efter... och när jag känner att jag kan bidra med ngt.. Om det så är för en enda person - Its enought to be honest.
Mina idéer och drömmar tar aldrig slut, hur många som än klagar på att jag är en dreamer. Till er säger jag bara.
Jag har alltid vågat drömma, vågat förlora - för jag har alltid gjort mina vinster till allt jag någonsin kunnat drömma om.
Alltså är mina drömmar redan min vinst och verklighet.
Mitt sista lilla personliga för idag blir att jag råkade ha en alldeles underbar kväll med 2 flickor här i Linköping som blivit två av mina bästa vänner det senaste året. Älskar er verkligen Issa & Elinor.Alltså är mina drömmar redan min vinst och verklighet.
Och imorn blir det mer.
Mat, dessert och firande av jag som blir stor, eller äldre, oh känns nästan lite pirrit att fylla år. Var så längesen sist! HIHI.
Men visare?
Lite kanske. Tror jag vuxit mer i mig själv och vad som är jag på detta senaste år än jag gjort på de 5 senaste. Inte med det sagt att jag vet vad jag vill. Det finns liksom i hjärtat och kommer ut när det är moget att komma ut. Som när hjärtat halkar på ett bananskal..
Konstigt de där med tid och rum.
Men underbart med vänskap.
Den som har vänner är lyckligt lottad, det ska man aldrig glömma!
Sen till det sista absolut: Till Linda.
Jag fick en vacker kommentar i förra inlägget, och jag skulle vilja att denna söta kvinna/flicka kanske skrev ett litet mail med sin mail till mig! Behöver få lite inspiration från andra tjejer som fallit begränsat handlöst in i surfen och delar min passion. Så: hör gärna av dig med ett litet mail om du kikar in här igen Linda!
"Hej! Har kommenterat här förut för en tid sen, och är inne och kollar läget lite ibland, härlig blogg som jag kan känna att vissa inlägg är skriva av mig själv ibland :) Sitter och väntar på flyg hem till sverige då jag befunnit mig på Hawaii i drygt en månad.. har prövat surfingen innan min resa och trott att jag var påväg att bli kär.. men nu är jag störtförälskad.. likaså du är jag bara i nyfasen och blir tidvis mer nedslagen av vågorna än tvärtom, men känslan av att ge upp finns inte.. Vad denna sport eller vad man ska kalla det gör med en är svårt att beskriva, nått som man bara man kan känna när man är fast antar jag.. Hursomhelst, skönt att läsa om någon med samma tankar och känslor :) Du verkar vara en toppentjej, lycka till med allt! kram"
Tills sist vill jag bara säga att jag älskar er - känn er träffade ni som vill! Och jag saknar dig! - känn dig träffad du som vill!
Fat love/Maria Angela
