när jag borde sova som mest, är jag som mest vaken
när jag försöker vilja skriva i vanliga fall, då finns lusten inte på sjumila vägar
när jag försöker finna, så finns inget
när tryggheten finns, vill jag fly till ovissheten (fast där ljög jag)
när jag är vuxen, känner mig mig som mest omogen i min själ
när allt det där är nu, vill jag redan att det ska ha passerat eller att det ska komma långt bort mot framtida håll
jag har noll koll just nu, eller vad nu nu är
och det bränner så hårt
under ögonlock och vrår
fast jag borde skratta och vara glad?
inte en gnista att tända min själ på
som om allt bara är grått, en ful trist grå
inte en sån där häftig grå, som typ den svartvita mixen på instagram
inte ens den där gråa 'vintage gråa' som säkert finns på tusen appar
utan bara förbannat grått
tråkig jävla grå
min hy är finnig, mitt hår är kort
jag är ful och jag vill inte ha en enda nyttig sak i min mage
ändå vill jag bara kräkas på mig själv av allt tivoli i min hjärna
och jag vet, jag borde inte yttra ett ord av det jag yttrar
jag borde hålla det för mig själv
jag borde bete mig som en 29 åring och inte som en destruktiv KENT fjortis som inte ens vet vad hagnesta hill är
eller ens galne gunnar för den delen
nej, jag borde ta en funderare över mitt 29 åriga liv (eller fundera mindre kanske?)
summera det lite fint vad gäller erfarenheter och sen ta en kopp te, en powerwalk, läsa en mia thörnblom bok och tycka att ja men se där, så jädrans farligt var det ju inte
jag borde prata med dem de berör, kanske ta ett prat med mitt lilla egna ego där uppe själv
men liksom det funkar inte
det ENDA som faktiskt funkar just nu, det är att sitta och skriva dessa förbannade jävla orden, alldeles för sent och alldeles för "tonnårigt"
så ursäkta mig typ liksom
allt i förkant
nu tar jag en lååång prommenad, en powerwalk
kanske det löser iaf kvällens "bekymmer"
Vi hörs, tänk positivt, som Mia T skulle sagt!