Slut på kladdkake-i-säng-smets-ätande.
Solen lyser och mysbrallorna ska på.
Upp på Flöjen me musik i öronen och en termos och drömmar om detta nedan i ryggsäcken.
De norska fjällen och se ut över Bergen. Kan inte bli så mycket bättre för stunden.
Verkar dessutom bli jobb på Roskilde i år. Kan bli fint. Alltid fint att lyssna på gratis musik och vara festival dammig i hela ansiktet om inte annat. Behöver dessutom göra en comback på Roskilde, med ny energi och med nya tankar, för mycket skit som fick avslutas där.
Nuet som ständigt är jakten, är svårt när extasen tar över. När omättligheten på adrenalinet i livet gör sig FÖR påmind. Ett av mina stora problem här i livet minst sagt. Att göra en sak i taget, att inte vilja få, kunna och göra allt, på en gång. Stor konst de där. Att liksom nöja sig. Men när livet är så rikt på amazing människor och upplevelser, då är de fan mig big art shitt.
Ingen stress, det som blir de blir. Skulle väl snarare kalla detta ett äcklit "i-landsproblem" att ett problem ligger i vilka stränder man ska prioritera att surfa, vilka tågstationer man ska gå av på, vilken himmel man ska sova under...
Jag har iaf ingen brist på idéer. Hur allt ska få plats under en livsepok är dock en ekvation som säkerligen får sitt svar när nuet omfamnats av mig. För en dag gör det det, Im on it så att säga.
Kärlek och vår, påsken blir fin, vi ska stor handla ikväll o sen blir de kollektivt påsklagande och mumsandes hela helgen. Kladdkake smeten (en del av den) är dock redan i min mage.
Jag har slutat gå efter recept i den delen btw, har kommit fram till att min mage nog skiter i sammansättning av ägg och mjöl, socker osv. Min mage är ingen ugn, och eftersom smeten ändå aldrig hamnar i ugnen, så borde de spela noll roll. Så igår slängde jag ihop efter "gott" och inte efter "mått".
Efter en stor dos av exstas igårkväll kom jag dock på mig ha använt upp hela margarinet, och då började jag anse att.. nu får de kanske vara bra.. 1 kg margarin i magen, kan inte vara bra. kl 22 på kvällen.
Men ett halvt kilo senare mår jag prima och nu är de slut på hela kladdkake historien, nu är de som sagt va dags att rulla ner för trapporna och möta chilenar Thomas o hans kompisar för en tur upp på Flöjen..
Livet är fint, och de små kurvorna, de små dipparna, de stora topparna, det är bara så livet är, iaf för mig, och jag klarar allt, och jag älskar livet enormt, det kan jag inte komma ifrån.
En stor extra påskpuss till världens bästa mami.
och för er som inte redan visste de, eller bara trodde att gräset var grönare där "hemma" som man alltid tror men likaväl inser är bullshit efter 2 veckor:, Bergen IS amazing.
När knopparna spricker, och solen lägger sig över fjällen eller går ner längst havet..
Då är det endast kärlek och åter kärlek som gäller.
Våren gör intåg och turister och spanjorer och människor från hela världen börjar göra entré.
Jag ser fram emot att göra min vår och första delen av sommaren här..
sen bär de ut i vida världen en stund, ut på vågorna!
