söndag 27 februari 2011

Victory.


tagen av Pia.



Nu är de dags för lite uppröjning här hemma, sen ikväll sticker jag o sover i kollektivet.
Först dock lite käk o egentid.

Lifetrippin/Angela

lördag 26 februari 2011

själ, hjärta och vilja.







....sammarbetar inte sedan i fredags.



"whattodoo in hikkadua" som Lisa skulle sagt.






Surf. Hip Hop. och Tjärlek.

bara lite sånt som jag gillar.







Nu gittar jag till sjukhuset. 


tjo.

Sjukhus och obestämda beslut.

En helg som blev helt annorlunda än de va tänkt.

Men gallstenar kan sätta stop i hjulet. O nej det är alls inget att skämta om men så blev det.

Vår kära lilla Oskar fick super ont i magen natten till fredagen, och när jag kom hem till lägenheten och grabbarna igår försökte jag pressa i både med de ena och andra, utan att ngt hjälpte... nu i efterhand känner jag mig som en burdus kvinna, som tyckte att de bara var "som valigt när män är sjuka"..att allt ska överdrivas till max. Stackars Oskan, där han låg me sina stenar i gallan... usch.

Så vi tog en taxi och nu har natten spenderats i en sjukhussäng brevid min "bror".. i morse åkte jag hem, och nu är vi i kollektivena straxt på väg dit igen me lite laddare, och smått och gott..
Operation väntar och man ska inte va ensam på en operation.

En fredag som inte riktigt blev så där "filmig" och "pizzig" som den va tänkt...

Andra saker som inte gjorde fredagen så där vanlig i mitt lilla liv var att plötsligt efter lite kasst me jobb på fronten, skulle visst 4 st trilla in mitt på ljusa dagen..


Efter veckan på skolan, va de så nöjda med mig, att de erbjöd mig en tjänst på fritids... hmm...
sen plötsligt ringde cafeéet som jag sökt på för längesen...
och så plötsligt ska de bli massa brandvaktskjobb...

och PLÖTSLIGT ringer en fiskebåt och undrar om jag vill me på en tur...

fy fan.

ngnstans inne vet jag nog, men vad gör man när de e 50 % i ens hjärna..
när man inte vill bli en slav under pengarna, utan mest leva och vara lycklig. då säger man nej till 80 000.
men de där 80 000 kan man också bjuda sin mamma på till ngt, man kan också surfa, man kan stanna länge i spanien, och man kan göra en himla massa skoj me...


fy fan för beslutsågest.
jag tror bestämt jag ska börja läsa Marres bok som jag fick...

btw: jag älskar mina vänner här. fy så mkt fina sidor jag får uppleva.

btw 2: jag är trött på att behöva ta skit från dig. jag orkar inte va den starka längre, nu får de va nog.




Tills vidare... /er Angelita.

massa me kräklek och kärlek från Bergen.

tisdag 22 februari 2011

A lot Going On

Alltså...

de e så mkt som händer just nu i mitt lilla liv, inne och ute, så jag måste få landa lite o så kommer de snart..

jag lovar.

jag mår bra, jag jobbar och jag åker snart till Spanien.

de e väl allt just nu :)

o snaaaart får jag en kamera.. då poppar de upp massa bilder. trött att gå utan kamera... sedan i somras.

och snaaaaaaaart kommer jag att berätta om surfen och dess betydelse i mitt liv (jag har inte glömt bort den fina kommentaren)...


Kärlek och chokladkaka från Bergen. /Er Angela.

ps.

solen lyyyyyser, fjällen är helt underbart vackra både från ovan och nedan, havet i dalen glimmar och det är superkallt här i Bergen, men snaaaart, snaaart kommer våren, jag känner de på mig.. och jag trivs här!

Soon

Be patient...

De kommer.

fredag 11 februari 2011

Zlatan.

sorry, men jag vet inte om det går att bli mkt mer fjortis än att lägga upp bilder på snygga killar eller "idoler".
men fjortisen i mig vaknar ibland.
så är det bara.


och Zlatan, hur kan man inte älska denna kaxiga man?






Ronaldo: Gud skickade mig för att lära världen att spela fotboll.

Zlatan: Jag har inte alls skickat någon
...





/fjOrtiZ Angela.

torsdag 10 februari 2011

Ord räcker inte till.



För hur viktig du är i mitt liv.

--

och idag fyller du år.

--

Vårt liv.
som kantats av palmblad med röd målafärg
till hårda ord i varandras trumhinnor.
Ibland av tårar av hjärtvärk 
men ännu oftare tårar med magont av alla skratt.
ingen får mig att fullständigt gapskratta som du.
ingen får mig lika fly förbannad.
ingen får mig att balla ur TOTALT

därför älskar jag dig, för du berör mig.
och jag tänker aldrig förlora dig ur mitt liv.

Hasse min vän och kamrat.

.du är superviktig på ditt speciella sätt.
och de vet du.
men jag kan säga de om och om igen.

du kommer alltid vara min vän.


Ägget och Leno. Vi klättrar alltid upp, hur lågt vi än faller.


To me. And to You.


Moment of truth and other thoughts.



Sitter just nu i mammas sköna soffa på Vasavägen.
Det snöar ute, från vår till vinter på en dag. Konstigt väder, you tell me?


Jag sitter och försöka samla ihop tankarna om veckan som gått, och kanske också veckorna där innan egentligen.
Men det är som så mycket annat i mitt liv, svårt att sätta ord på
Har alltid varit bättre på handlingar eller texter enligt mig själv, än att formulera saker i ord. På gott och ont.
Jag är en kvinna som känner. Och så har det alltid varit, och säkert alltid kommer förbli.
Jag är ingen talare, som jag gärna skulle sagt om jag höll ett tal. 
Mina ord tycker jag aldrig räcker till att beskriva, sorgen eller glädjen. Smärtan eller lyckan. Livet med andra ord.
Det är inget undantag även nu, att jag känner, och det är en känsla i mig som vuxit sig starkare den senaste veckan, än vad den gjort på alla veckor sammanlagt. Livet är ett + ett = resultat, och resultatet av de jag känner nu, har också med +:en att göra. Men det är närmare likamed-tecknet jag kommer, för varje bakåt steg och framåt steg jag tar.


Jag läser ofta Pias  blogg, som jag tycker ibland för in tankar, meningar och ord, jag ibland kan känna, "men shit, så där känner ju jag med, exakt!", och för några dagar sen skrev hon några kloka ord, som jag tycker beskriver lite av min strävan och lite av den jag även är just nu.


" Lite det våra tankar snurrat kring idag. Hur vi båda stängt gamla dörrar bakom & öppnat nya. Hur vi strävar efter att bli människor vi själva kan vara stolta över att vara. Hur vi ska förebygga att trilla tillbaka i självdestruktiva mönster som så många gånger förr. Hur vi omfamnar förändringarna som sker i oss just nu! "


(taget av Pias blogg)


mkt av det känner jag just och jag strävar efter mycket av det orden beskriver.
att stänga, men också välkomna. Det är en tuff resa, en kamp i många lägen, men också en himla rolig resa.




Jag åkte från Bergen i fredags, efter att länge ha samlat på mig andras känslor, vilket man gör med människor man bryr sig om. Men de flesta människor har en balans, att sätta ett "stop", när de blir för mycket. Att skilja på mig, vi och oss.


Jag går ofta i min egen fälla, tar på mig andras "problem" och vill vara en hjälp. 
Men ibland stjälper jag snarare än hjälper, gränsen är hårfin som Tania också så fint beskrev häromdagen i sin blogg.
Så var inte fallet den här gången, jag stjälpte ingen annan, snarare tvärtom. Jag fick miljontals kärlek för faktiskt den jag var. Men jag stjälpte mig själv. Genom att glömma bort mig själv, köra sönder mig totalt. Med alla goda insikter. Men jag brast till slut.


Som tur var har jag helt otroliga vänner där som fick mig att förstå, att det var JAG, MIG, MIN TUR nu.
Och jag behövde tid. TID.
För mig själv. Kurera och plåstra om mig. Tänka hur jag faktiskt vill ha det, hur jag vill hantera mig och mitt liv.
Och det har jag gjort. Och jag är på rättare väg än jag varit på länge tror jag. 
Det är som om lusten till livet slagit i blomm igen, starkare men också lugnare.


Det är ett starkt ord, men jag älskar mig själv, och jag börjar sakta men säkert tro på dem jag älskar. Jag vet inte om det är tillåtet, men det skiter jag fullaste i.
Jag tänker aldrig sluta älska livet. Inte för ngns skull.
Jag betyder ngt för människor som betyder ngt för mig, och det är en gåva. Att känna det.


Jag skulle kunna skriva en uppsats. De vet ni. Men jag låter bli, för min och för er skull.


Jag har haft en underbar vecka i Linköping. Med mamma, min bästa mamma. Hon har tagit hand om mig, genom att bara vara, vi har gjort vardagliga saker, jag har gått promenader med toner av Lars och känt våren mot mina kinder i Linköping.
Jag har träffat dem jag velat träffa. Jag har tagit det LUGNT. Och pricken över i:et var min fina systra mi, Elinor, som jag myst med idag. Tankar om livet, och skratt. Hon är helt klart en av mina absolut finaste flickor i mitt liv.
Det är också en underbar känsla att veta att jag är "färdig" med Linköping som ett ställe att bo på, och att ha frid och acceptans till detta, jag njuter så mycket mer att bara komma hit och hälsa på.




I helgen bär de ner mot Goteborg, snabb visit hos Jakob och sen vidare upp mot MITT Bergen, mitt underbara Bergen, till mina fina fina vänner. och hem.




Jag välkommnar livet med öppna armar!


Älskar er. / Angela





tisdag 8 februari 2011

Its True.


Denna text, läs och ta till.
Den har jag delat med många väggar.


----

The Invitation

It doesn't interest me what you do for a living.
I want to know what you ache for,
and if you dare to dream of meeting your heart's longing.

It doesn't interest me how old you are.
I want to know if you will risk looking like a fool
for love, for your dreams,
for the adventure of being alive.

It doesn't interest me what planets are squaring your moon.
I want to know if you have touched
the centre of your own sorrow,
if you have been opened by life's betrayals
or have become shrivelled and closed from fear of further pain.

I want to know if you can sit with pain,
mine or your own, without moving to hide it
or fade it or fix it.

I want to know if you can be with joy mine or your own.
if you can dance with wildness and let the ecstasy
fill you to the tips of your fingers
and toes without cautioning us
to be careful, be realistic,
remember the limitations of being human.

It doesn't interest me if the story you are telling me is true.
I want to know if you can disappoint another
to be true to yourself.
If you can bear the accusation of betrayal
and not betray your own soul.
If you can be faithless and therefore trustworthy.

I want to know if you can see Beauty
even when it is not pretty every day,
and if you can source your own life from its presence.

I want to know if you can live with failure, yours and mine,
and still stand at the edge of the lake
and shout to the silver of the full moon,“Yes.”

It doesn't interest me to know where you live,
or how much money you have.
I want to know if you can get up after the night of grief and despair,
weary and bruised to the bone,
and do what needs to be done to feed the children.

It doesn't interest me who you know
or how you came to be here.
I want to know if you will stand
in the centre of the fire with me and not shrink back.

It doesn't interest me where or what
or with whom you have studied.
I want to know what sustains you from the inside
when all else falls away.

I want to know if you can be alone with yourself,
and if you truly like the company
you keepin the empty moments.

är de dags?

Att återförenas?

Kanske.

Beror på hur snabb du e, hur kraftig du är, och hur sliten du är.

Jag tänker nämligen inte shabbla bort dig den här ggn..

............

oroa er inte, snackar inte om dig eller Dig.

Snackar om min älskade.

M.


Fast jag har tänkt efter...

jag tänker byta ut dig.., mot en fina modell.

Sorry.

Hårkur eller smoothie?



HÅRKUR till er systrar!

Ingredienser:

  • 2 ägg gulor


  • 5 msk olivolja


  • (öl om man känner för de o om den inte ligger i magen redan...)


Värm oljan lite, så den inte börjar koka dock..


Häll den i en behållare där du har äggulorna (ej vitan)


Skaka eller vispa.

(om du har ÖL, släng i den me i "shaken")


klar att dricka!
( nej, du ska ha de i håret )..


Värm en handduk i micron, snurra runt och låt verka så länge som möjligt.
Ju längre tid, desto bättre.


Tvätta noga kanske jag inte behöver säga?.


Hårt blir fett fint och ölen och oljan gör att de får näring och växer fortare...






Aiiit nu har jag gjort mitt ytliga tips för idag.

Kärlek./M.Angela

söndag 6 februari 2011

tell me.



om jag kommer dit igen
har du en plats där jag kan vila
ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån
ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån

När ett Ex blir ett Ex.



Det är en konstig känsla.


Men det blev han verkligen idag.


Min ungdomskärlek.


Ett ex. 


På Priso. Där jag osminkad, mysbyxad strosade runt bland hyllorna och möttes av ett "hej".


Jag gick bara leendes därifrån efter vårt lilla vardagliga samtal, utan vare sig tillbaka-tankar eller extra hårda hjärtslag.


Det är fint, när ett Ex blir ett Ex.




If the other person injures you, you may forget the injury; but if you injure him you will always remember. /Kahlil Gibran


and i will allways remember.








Nope, nu är de mammas mat, ett bad, ägg i håret och så småningom en och annan solsida.

Med Lars W i lurarna och Katedralskolan vid min sida,  kände jag mig Lycklig idag.


lördag 5 februari 2011

"HEMMA"

i Linköping...


och det känns UNDERBART!

torsdag 3 februari 2011

Mot Linköping.

Ibland behöver man samla lite ny energi.


När själen rostar lite inifrån.

Inatt insåg jag att jag träffat ngr av de mest fina människorna här. Sara, Linus, Marianne, Oskar m.m. Så mkt fint ni ger, så mkt kraft och liv, även i smärtan. Vi formas av dem vi låter forma oss.
I tis natt tror jag att jag fick ett sms som lätt lägger sig på listan över finaste jag fått.
"Du ska ha jävligt klart för dig att du är en helt fantastisk och en underbar vän maria. Du gör mig så stark. Tusen miljoner pussar". Just i natten, när jag som mest behövde vad jag nu behövde. 


Omtankar och ord, (och ibland också av ibland människor man förväntar sig det minst av, som de 2 kvinnorna igår, den ena på NAV (av alla ställen, jag tror de knappt själv) och på ett intervju tillfälle, som på olika sätt kändes som de såg mig och gav mig det jag behövde).
Tänk vad bara ömma blickar och ärliga komplimanger om personligheten kan göra.

Nästa gång jag känner mig ensammast i världen, då måste jag lära mig att påminna mig om de här sakerna.

Inatt, en blandning av tårar, fick jag också både tillsägningar och djupa ord till mig, om mig, för mig, till mig av ngn som just nu betyder mest för min vardag här.
Att ha sårat ngn, men att bli förlåten, kramad och fortfarande älskad för den man trots allt är, det är en stark känsla att få den till sig.


Även om jag inte ännu är troende, så vet jag, att dina böner för mig hjälpte M.

Den ända som fattas nu, det är en av de finaste människorna i Lund. Jag tror på dig och har alltid trott på dig. Och jag saknar dig till tusen mitt Ägg.

Men nu vill jag hem till Linköping några dagar, för jag behöver de, behöver lite ny energi, så jag kan ge lite av den spontana och omtänksamma människa jag trots allt fick höra att jag är. En dag ska jag tro på det. En dag ska jag älska även mina brister.

En dag.


Ses snart Vasavägen och Linköping!

tisdag 1 februari 2011

What day - what ever.

in the moment of truth, i would say so many things.

but as we speaks in wispering words, you cant hear me.

or can you?..

----------------

tisdag. vaknat till en bastu i rummet. jag satte på väärmen på högsta när brorsan kurade iväg till jobbet kl 05 imorse.
i vardagsrummet börjar pojkar vakna till liv.

jag tänkte ta på mig träningskläderna och pressa min hjärna ner mot studentgymmet, och beblanda mig och låtsas vara "en av dem" for a while.

dagarna spenderas, de fylls, men inte alltid av det jag vill.
saknar fortfrande det kreativa, det fattas fortfarande lite inspiration..
men små små steg. de e så jag måste ta det, även fast de där elefantkliven är mer jag.. så måste jag lära mig.

dansade igår. men gud vad jag var efter, alldeles för hög nivå. och då var flikkorna kanske bara 15 bast.
jag kände mig gammal.

sen var de stretching och yoga med balett läraren. jag var inte alls lika vig som förr när de stretades och töjdes. läraren var en balettdansör på 60+, och hon var 10 ggr vigare än mig.
jag kände mig gammal.


en gång var jag gummi kvinnan. som de kallade mig.
en gång var jag full av ord och målande.

men som jag sa, myr steg. små och sakta.

Ikväll e de Capoeira me brorsan! De andra propsar på vinkväll på Garage, men jag hoppar bestämt den.

jag är ju gammal...


(kom ihåg att jag alltid nästan har glimten i ögat, så ta mig inte för seriöst, då skulle ni gå under före mig).

Älskar er. /lifekickin. Angela.