"5 dagar kvar att leva..."

jag måste få ur mig detta...

detta är en historia direkt ur verkligheten, ur dagarna som gått, något jag ALDRIG trodde jag skulle behöva vara med om. jag har för nästan första gången i mitt "vuxna" liv varit livrädd på riktigt, riktigt att behöva dö, vilken sec som helst. för fösrta gången har jag kännt känslan...

det är inget dåligt manus till en film...

det är precis ord som yttrades för bara några timmar sedan..

det är en lång histora som ja inte velat ta upp här, men på vårt skift har vi en 20 årig ryss, en kille jag första dagen faktiskt gillade, han var lite speciell och så (men jag brukar ju gilla lite "udda" människor så de va inget jag tänkte på). Han berättade att han var adopterad från Ryssland, att han vart på barnhem och blivit pryglad, att han blivit mobbad på sin förra båt (redan där borde varningstecken i min skalle dykt upp... men de kom ganska snart..) och jag trodde jag mött psykopater tidigare... men INGET går upp mot detta..

att vi förstod att han hade ngt fel i huvdet stod klart för ungefär en vecka sedan när hans ögon svartnade av ingenting, han hade lånat min mp3 och den hade gåt sönder. Eftersom jag inte skulle överleva utan musik här, rågade jag honom i köket för det första varför han inte sagt något om att den var trasig, för det andra att han fick se till att skaffa en ny till mig när vi kom i land. När jag såg på honom hur han blev illröd i ansiktet av ilska över detta "påhopp" av mig, bestämde jag mig för att ite göra en grej av de och sa att de va lugnt.. att den endå var så billg, att vi kunde skita i det... DÄR började helvetet. Först mot mig, sen mot varenda tjej eller kille som sa emot honom... Inte en enda tillsägelse kunde han ta (och det måste man klara här på båten, annars är man på fel plats), hans ögon svartnade gång på gång och han började skära fisk frnetiskt. Jag såg hur hans hjärna arbetade frenetiskt. Han började kasta fiskar på mig och den andra tjejen (det låter komiskt, men det är INTE det), fekta med kniven som vi skär med, kasta blickar och sv...

vi sa till gång på gång, förmännen sa till honom, men allt blev bara värre...

det har skett skit mkt på varje shift, han har gjort sig ovän med alla, och jag började nästan tycka synd om honom till slut för att ingen snackade med honom... tills idag.. Han tittade på mig i fabriken, jag frågade vad hans problem var, då SMALL det.. han sa som han sagt förr "attt vi bara ska vänta (jag o den andra tjejen).. detta är bara början..." men idg började han räkna på sina fingrar och man såg hur han tänkte, sen sa han... att om 5 dagar, då ska du få se, sen svartnade hans ögon och han skrattade.
Man kan hota på skoj, eller liksom man endå förstår att det bara är ngt folk kan slänga ur sig, men här fanns inget skoj.. här var ren sanning.. DÄR uppstod min rädsla, och jag gick direkt till vår föman och bad att få snacka med honom efter..
Då kom kim förbi, en kille på mitt skift, när han hörde det gick han DIREKT till honom och tog tag i han och frågade vad fan han hölll på med.. det som hände sen vill jag inte ens gå in på.. han började slå sig själv i huvidet med en cola flaska och jag pallade inte mer och drog upp i garderoben... Förmannen gick upp till skippern och det blev tumullt..

Jag har varit rädd 6 h timmar nu, och sa att antingen är det han eller jag som lämnar båten..

Förmannen som står en bitbort från oss när vi packar berättade för mig att han är livrädd att något ska ske varje gång vi går på skiftet, och att nu måste något ske.

Han har gjort sina sista steg och jag vill inte gå och vara rädd..

Det är kaos i mitt huvun nu, folk hatar honom och imorn sänder de honom i land med en livbåt.

Jag låser min dörr ikväll.

Är tacksam för alla som stöttat mig här.

Och jag som trodde jag mött sjukt folk i mitt liv... Men detta, tar ALLT pris.


Godnatt.

Jocke

vaknat för 15 min sen, fylld av drömm-dås. just NU, just i sek, saknar jag Jocke. Det är tillåtet...

att sakna ex.




Bild från i somras i skogen i Linkan och svamp "letande"..

THIS IS CRAZY

jag är så glad att jag inte riktit vet vart jag ska ta vägen med mina känslor just nu

vart gör man av när man har såna här lyckorus, går ut på däck och skriker, eller bara somnar gott med sina överkokade endorfiner? Ska ju trots allt upp om några timmar igen..

Alltså, dessa gråt, skratt som jag haft här de senaste 2 veckorna, de tankar, de känslor, är precis som vågorna på havet här utanför. 1a veckan, ville jag rent av DÖ. Jag trodde inte en chans jag skulle klara det, men Simon hjälpte mig, och jag vände mina tankar och insåg ett och annat. Idag trivs jag som fisken i vattnet (garva då). Jag sa tillochmed till Eskil idag vid packebordet, "fan jag har ju tillochmed börjat tycka det är KUL att packa fisk...".. Sen undrade jag hur skadad jag blivit egentligen.

Det finns så mkt jag vill skriva, beskriva, så mkt tankar, så mkt utvecklande, men det får liksom knappt ens plats i mitt huvud, så jag får väl ta och skriva en bok, för damn, vilken människo erfarenhet detta är.

Tänk er, att va samlad en grupp människor, borta från civilisationen, inte kunna ta sig någonstans, 30 st, som du inte har valt en enda av dem, äta ihop, sova ihop, hata, älska, sura, garva, må bra, må dåligt, ja ALLT.. på denna båt. i 5 veckor. Utan att ta på land. Det är egentligen helt sjukt..

Men fy tusan vad jag är glad, hur det än slutar, att jag gjorde detta, IGEN.

3000:- nkr /dag (ja det har vart så bra fiske, att de höjer lönen), gör inte saken sämre..

40 dagar kan nu ju själva räkna ut matten :)


Pengar som jag är SÅ värd!

Men främsta anledningen till lyckan är:

Jag SKA ÅKA TILL SPANIEN, MED MINA SYSKON för första gången!!!!! (få visa dem mitt andra hem, och deras andra hem, en HELT otrolig känsla...) Har inte bokat hemresa än, för jag tänkte att när de drar hem till Linkan, sticker jag till släkten och hänger där och kanske tar en tur även till Barcelona till våra vänner där... Den som lever får se..

jag är iaf så grymt glad just nu, att det skulle svida på varenda bitter ovän jag må ha haha..

puss, 3 timmars sömn innan nästa pass :)

lots of fat love to all my homies haha!!

valencia

changed plans


- AGAIN


De ser visst ut att bli nerbjuden en tripp till Spanien, Valencia till la familja en tur i maj.

Nice som bajs. Sprata spanska. Bada och käka gott. Jag tackar inte "no".

Men först, Linkan visit, de har jag lovat :)

yes yes

we rock this place






Jag ska till Linkan direkt efter, challalalla la

kul va mammi? :D


(maila mig frugan, ska berätta då...)

så var de fredag.

jepp fredag, och halva scandinavium dricker väl öl.

jag dricker mjölk och har precis gått av mitt shift.. så kan de va :) men jag saknar inte en sekund "supandet"... men kanske en kall öl...

får bli om ett par v när vi är "iland"..

många skriver och undrar hur de kan få kontakt med olika rederier.

jag kan bara ge ett tips, VÅGA ER UT själva, RING, googla... mer kan jag tyvärr inte göra om det inte handlar om de absolut absolut närmaste... sorry.

jag kämpade som fan för detta 2006, när första gången jag drog ut på båt. då hade jag ringt och ringt ett halvår, sen tog vi bilen upp till nordnorge, och där gick jag rent ut av och tjatade inne på kontorerna.. tills jag en dag fick napp. jag började på lägsta nivå och har nu alltså lyckats ta mig till den "högsta" på en av de bästa trålarna... det kallar jag bra! :) hehe....

så foks, det är inte the "easy" way som räknas. Man får klara upp sina egna drömmar och mål här i livet! Inte åka pannkaka :)

det har jag aldrig gjort... även om jag som sagt var har en GRYM tur i mitt liv...


iallafal....

det har varit en grymt bra dag/natt. i mina mål mätt.

MEN jag har upplevt en sak. jag har upplevt en riktig psykopat. han hotade mig och den andra tjejen på shiftet med en kniv.

det blev ramaskri och om de inte vore för att vi är lååångt ute på havet hade de kastat honom på land direkt!

god damn vad jag lär mig om människor här... och jag som trodde jag endå hade väldigt stor erfarenhet... man slutas aldrig att förundras!

dagens fina var en sak i mitt skåp, när jag öppnade det och skulle ta mig mig hela min fiskmundering....

de små sakerna gör som sagt var allt mkt enklare...


nu ska jag sova, ett par timmar.. sen tänkte jag besöka de andra shiftet på kafferasten... hihi :)

natti!!!!! (ja kl är halv nio men endå...)

mamma: du kan ringa mig runt 20-21 på kvällarna...

Grym kort uppdate.

2 dåliga saker men endå flest bra

har "spytt" mig igenom mitt pass idag, 2 shift med migrän och packa fisk går inte ihop. men här finns ingen nåd om att "vila". så varven mellan toaletten och fingrar i halsen har varit ganska flitiga inatt och imorse på mina pass. kul o veta. (not). som simon skulle sagt.

apropå simon, igår lämna han "mig". och jag kännde mig mer ensam än någonsin på mitt shift. men som en räddande ängel, kom eskil, en som förut stått bak och kapat fisken. han kom till pakkebordet där vi packa fisken. och så har jag alltså funnit mig ett litet fint substitut till simon att "masa" på.
så en dålig sak blev en bra.
och nu har han fast position resten av turen brevid mig.


så till de glada!

fick mail från kontoret på land att jag får FULL LOTT!!!! (trodde ALDRIG i min vildaste fantasi detta...) Det menas alltså med att jag nu stigit till 2300:- nkr/dag. Högsta man kan få, jippie! Så nu har jag räknat ut att de här 5 veckorna kommer hamna på 89 000:- nkr brutto..

Det var HELT oväntat, jag trodde minst jag skulle få det efter flera båt tripper till.. (men detta hålss käft om, för annars kommer de komma onda blickar från de som inte får :D)


Fick ett oväntat peppande tips idag på facebook av en kille som jobbar på Bergens Avisa (Bergens tidning här...) som fotograf som jag träffat i Bergen. Han peppa mig att ta bilder! MASSA bilder, på fisken, där jag jobbar, de jag hänger med, ALLT. Detta har jag tidigare inte "orkat".. men nu ska kameran fram.. håll till godo... allt i sin takt.

Försöker även få in min fru här på båten till nästa tur.... Vi får se hur de går gumman! Gör allt jag kan!

Men de bästa av allt idag var endå kramen. Den slog allt kräks i världen.


nu ska jag spy, ta en dusch och sen sova några timmar, innan de e dags att ta sig ner till "firren" igen...

so long.

ps: mamma jag älskar dig (TE AMO), som du iofs alltid vet, men ändå :D

Vart ska jag börja..

Är 80.000:- värt detta?

Den frågan var jag beredd att svara NEJ på för så lite som en dag sedan.....

---------


Just nu finns det så mkt jag vill skriva av mig.


Jag vet att dagarna går lite uppochner. Men idag känns det inte annat än LYCKLIGT.

Mitt kämpande, mitt peppande från Simon och folk där hemma, det har varit helt otroligt. Och jag kommer ALDRIG glömma det. Jag har tillochmed sparat mina mail på en speciell mapp, som jag kommer ta fram när livet känns bräckligt igen. Så många fina ord, om mig som människa, har fått mig att gråta. Av glädje.

När jag trodde som minst på mig själv. Jag har så mkt inom mig som jag vill liksom skrika ut. Att jag trodde jag var starkare, att jag tvivlade, och säkert kommer tvivla mer denna båt-tur, men att jag är fast besluten att växa mig ÄNNU starkare som kvinna ur det här. För är det något jag vet, så är det att min själ är stark, tack vare mig och de i mitt liv. Min själ tvivlar jag ALDRIG på. Faktiskt.
Men mitt hjärta kan vara bräckligt, och pumpa både snabba endorfiner och tårar.

Jag tror att det fanns ett öde att jag skulel bryta foten, att jag skulle få det där samtalet den där dagen. Jag tror det.
Att jag skulle träffa Simon som kom att bli en människa jag ALDRIG kommer glömma.
Tyvärr åker han hem i dagarna, men även om det känns skitjobbigt att inte få ha han bredvid mig och packa fisk, så kommer jag alltid minnas när han fick mig att tänka om, när han fick mig att le, när jag var som tyngst. Jag säger det till honom, att han ha hjälpt mig något fruktansvärt. Men att jag nu faktiskt känner mig redo, att stå på "egna" ben under mitt shift.

Dessutom har jag de andra på a-shiftet. Tjejen som jag delar hytt med, (de närmaste vet hennes och mitt förflutna sedan år tillbaka... Låång historia).... Tänk att det vände, och att hon nu blivit en av de jag tycker bäst om på båten! Tänk vad saker kan ändras. Bara det är en stor väckarklocka för mig.
Ödmjukhet. Förlåtelse. Stora ting.

Små lappar i en fisklåda, från ngn på det andra shiftet, kunde jag leva på hela mitt nattshift idag. Är inte bara det otroligt? en liten liten gul lapp bland en massa fileér? När man längtar efter den där bilen, resan eller det där jobbet. Det där stora tingen, då kan inte förstå att en liten lapp eller de där mailet, eller den där lilla blicken, gjorde precis ALLT i livet just DÅ.

Jag önskar jag kan påminna mig själv om detta i framtiden.

Aldrig förr har det varit tydligare, aldrig förr har jag låtit mig slås av denna tanke. Det lilla i det stora. NUET.

Min fru sa några ord i ett mail idag, som har bitit sig fast. Jag skulle vilja citera. Men jag håller det nog för mig sjlälv. Mamma sa samma sak i ett annat mail. Och Simon sa samma sak idag. Ibland undrar jag om jag för till mig människor i mitt liv på ett sätt som får mig att växa o som ser det i mig som jag inte ser. Livet är fullkomligt otroligt.

Ju mer jag växer, ju känsligare jag blir, desto tacksammare blir jag över mitt liv, mig själv och de personer jag får möjligheten att ha i min närvaro och frånvaro. Det har blivit endel riktiga guldsjälar de senaste åren. Många av dem träffar jag mkt sällan, många bor långt bort, endel på andra sidan jorden tillochmed, men det gör inget. De är lika värda för mig endå.


Det finns så mkt jag tänkt på denna tuffa vecka, för ja, den har varit en av de tuffaste personlighets mässigt på MKT MKT länge. Mkt som jag inte ännu som kan sätta ord på. Men som jag inte känner att jag riktigt behver göra just nu heller. Jag vet att resterande tiden här kommer innefatta många tårar till, många skratt och säkert en hel del uppgivenhet och tvivlande på min styrka igen.

Men jag vet att jag kommer gå rikare härifrån än om jag valt att ge upp.

Jag tänker inte skriva mer, det får räcka för idag nu.


Jag har precis avslutat mitt shift. Ätit en god frukost och tänkte gå och krypa ner i min 70-säng. Känna båtens vågor och få mig 3 h sömn innan nästa pass sätter in.

Till dem som inte riktigt "fattar" vad jag gör ska jag ge en liten fin förklaring.
Kortfattad dock.


Var är jag: På en stor norsk fisketrålare långt ute på havet, någonstans vid Shetlandsöarna sägs det.

Vad gör jag: Jobbar nere i fabiken på nedre däck på båten. Packar oftast fick. Olika sorter. Om och om igen, kommer det på ett band.

Hur många är vi: 30 st är vi på båten. 4 tjejer och resten killar. Alla åldrar. Men minst 18 år. Vi är två shift. A och B. Vi är hälften på varje. Jag jobbar 14-20, sover, och sen 02-08 VARJE dag. Varje dag, samma.

Varför gör jag det: För att denna båt är en av de bästa fisketrålarna i Norge, som ger bäst pengar. För att kunna göra några "måsten" resor i sommar :D. Hemliga än så länge.


Hur mkt tjänar jag: Jag får ca 2000:- nkr varje dag. Oavsett om det någon dag inte är jobb alls (detta har inte varit fallet den här turen, eftersom vi fått mkt fisk varje dag, men ibland händer det att det inte blir fisk i fångsten, och då sitter vi och hänger i tvrummet, vilket jag varje dag hoppas på). Då jag räknat att jag kommer jobba ca 40 dagar, blir detta ca 80. 000 :- brutto. Vilket är nästan värt för allt slit. Haha.

Kommer jag göra det igen: 4 gånger har jag nu sagt gång på gång, att nu var det den sista... Men som sagt. Här är jag igen. Och denna gång på den bästa båt. Så jag var liksom bara TVUNGEN att tacka ja......

De vill att jag ska med nästa tur, vilket skulle innebära 50 dagar, alltså nästan 100. 000 :- brutto. Men där sa jag STOP. Vill till mitt Swag ett tag till. Till Linköping. Till min fru. Och till en himla massa mer...

Vad som sker framöver vet bara gudarna...


Men jag är lycklig idag. Var ju egentligen bara de jag skulle skriva... puss godnatt (eller morgon).. /er fisketjej Maria

en bild på båten jag är ute på:

FY FAN vad jag blir glad över små ting..

små ting är störst just nu för mig.

att söta folk skriver och peppar, det är så himla fint att jag blir tårögd.

hanna gjorde min mail-kvot idag. min FINA fina fru.

och dessa söta människor, på facebook.

ni är underbara.


--------

det som gjorde min dag HÄR, var en söt liten lapp i en fiskkartong från en på det andra shiftet, tillängnad mig... shit de va små ord, men jag blev helt varm. DAMN!



NU ska jag sova, inatt vntar ett helt nytt shift. kanske tårar. kanske lite mindre tårar.
jag kämpar vidare... och härdar....


puss till er som hjälper mig i detta. ni är mer än guldet värda. oavsett om jag känner er väl eller
inte.



sånt som detta får mig att må lite lite bättre....





---






solong..... /fisktjejen ute i atlanten (lr var jag nu är...?)

varför

varför är de bara eckliga gubbar på mitt shift och tråkiga folk som skaffar sig fruar i thailand på mitt shift??

varför fick ja inte vara i andra shiftet är där alla andra vettiga är och dem jag tycker om..

fan fan fan.


o appropå ngt helt annat.

jag är lite glad över att det var dåligt väder idag så simon (den enda jag tyckter om på mitt shift) inte kunde åka i land. han är enda anledninge till att jag överlever på mitt shift.

kan de inte bli lite mindre fisk snart så jag får vara med de andra.. jag ser dem bara i vaktshiftet och jag håller på att go nuts här ute på havet... det snöar, stormar och blåser.

bajs.

jag saknar.

jag behöver just nu bara att bli massa hållen om och kramad.
MASSA.

vill du ge mig ett substitut till mig just nu - jag tar emot vad som

imorgon ska jag ge min dags sanning.

men imorgon kan också bli vilken annan dag som helst. de vet ni.

på en båt mitt ute på ett stormigt hav har vi för länge sedan slutat räkna imorgon som imorgon.


nu ska det sovas. 3 h. 6-timmars passet avklarat och om några h går jag påt' igen.

så ser mitt liv ut just nu. 4 v till. innan jag blir "rik".

men OM det ska njutas för pengarna sen.
OM det ska surfas.
OM det ska resas (hemliga än så länge).
OM det ska glädjas.



men jag lovar. ni har det bättre just nu. vem som än helst som sitter och läser. det kan jag garantera.


varför?: jo för mkt.

men de tar vi en annan dag.








PS: jag vann på livslotto den dagen jag föddes. när jag blev dotter till min mor.

BALI- yra

fan ibland e de svårt att va glad för andra.

hur mkt man än försöker . DAMN.

de verkar som alla jag "känner" verkar dra till Bali och "mitt" paradis, medan JAG står på en jävla båt mitt ute i ingenstans och pacakr äcklig fisk med bruten fot (ja ja jag vet, jag har valt det själv...)..




i vintras när jag väl var på genomresa i gbg till linkan, då ringde jag mitt tokfia Linda.. Var hon där? Nej, hon var precis på väg till BALI..

jag jag kommer hem till Linkan, ja då har exkexet bokat resa till BALI..

när jag kom tillbaka till Berge, j då har Emíl dragit och pluggat i... BALI..

och sen har visst Johan bokat resa till BALI nu i april...

och Max var också där en sväng nu tydligen... i... BALI

och nu om några dagar åker oslo boysen som jag var där med till ... BALI igen...




va fan är de här??



men juste, jag kommer bli rik och i sommar är de MIN tur.. Eller våran.

later./m

först och främst:

vill jag tacka de helt underbara människor som stöttar och stöttat mig med ord och pepp sedan jag lämnade Bergen. på facebook, telefon (när jag hade teckning, spec till mamma, frugan & H), mail och msn.

jag trodde aldrig jag skulle skriva det jag kommer att skriva när jag får lite mer ork. trodde jag skulle vara ledsen i 5 v. men det ser ut som det håller på att ändras.

mkt tack vare människor (ni/de vet vilka de där), mkt tack vare mig, mkt tack var tankar. och mkt för drömmar..


mamma, det går åt rätt håll....

när jag orkar ska jag berätta vart jag är, och vilket litet äventyr jag är på. invändigt och utvändigt.
behöver skriva av mig känner jag. men de kommer. i sinom ro och tid.

och mamma, jag har surf i tankarna, tack de hjälpte att tänka så och på de, väääldigt mkt av tiden finns vågorna i mitt huvud. och det hjälper mig.

4 v kvar nu... (typ)..


nu ska jag sova.

jag älskar. fortfarande..

finns så himla mkt jag vill skriva.

men jag kan inte.

inte just nu.

det kommer. när tiden är mogen.

The right way.

Börjar bli packad och klar...


På fredag bär de av!

har jag föresten sagt att jag längtar till sommaren.....

jag o söt-emelie förra sommaren..

bara en liten längtan sådär...

Emma, söta Emma.

28 år på dagen idag och lika vacker som alltid.

Önskar jag va hemma nu o såg hennes runda mage just nu där lille bebis nr 2 vankas..
<3...

Love U Emma.

en kommentar om likhet.

Ibland när man tänker.
Då tänker man att man liksom är ensam i de tankarna. Även fast man i sitt hjärta inte är det, så känns det liksom lite så.

När man då möter andra, eller får prata med sina vänner som också tänker så ibland.

Då. Då kan man liksom känna en himla värme, som är mer än ord. En förståelse när livet är lite grubblerier.

Jag fick en kommentar i min andra blogg igår, och den var fin och varm och delande.



Det var bara skönt. Att veta att man inte är ensam när man grubblar lite för mkt ibland.

Som de flesta som känner mig vet, att jag är en tankemänniska. Ibland lite för mkt.
Jag kan konsten att leva, jag kan konsten att drömma.

Men ibland liksom mister jag de små okomplicerade tingen, när jag lever genom mina tankar.
Och förväntar mig att andra ska tänka som jag.

Varje stund är egentligen lärdomar, och jag försöker bli mer ödmjuk och tålmodig i att mina tankar inte alltid är de rätta, precis som jag försöker vara en tollerant människa mot andra människors olikheter i andra aspekter, måste jag också lära mig att detta inkluderar tankar.
Och att folk faktsikt inte är tankeläsare... som jag ibland vill och verkar tro.
i alla fall...

Jag sitter och dricker mango té på mitt favoritcafé. Jag har inte alls lika ont i foten. Imorgon ska jag till doktorn och röntga, jag håller mina tummar på att få slänga kryckorna åt skogen eller på vår hyresvärd (ja, jag hatar henne, det är strongt ord, jag vet, men jag gör verkligen det...) Hon tycker jag är kaxig och uppkäftig, för att jag säger vad jag tycker är fel. Hon har nu förbjudit oss att tvätta, fr att det tydligen gr henne "psykiskt sjuk" av att det vibrerar i huset...
Hon är ju redan det, utan vibrationer eller med.. Så jag fattar inte grejen.

Hanna vill möta henne med rosor på dörren och ta henne genom snällhet, jag vet att det är en bättre väg att nå henne, men jag kan bara inte hjälpa det....
Jag kommer ihåg när jag jobbade på Aspen, ett omsorgsboende, vi hade en ragata i köket som ALLA tyckte illa om, men folk sa det bara bakom ryggen på henne.. Hon var bitter och det var egentligen mest synd om henne, men jag stod bara inte ut med hennes ständiga klagande.. så jag tänkte att nu fan sätter jag in dagens ris... Men i sista sek, ändrade jag mig till dagen "ros" istället... där jag prisade hennes oerhörda varma leende, hennes snälla bemötande varje dag i matsalen och att hon var en solstråle som sken upp oss personal och gamla...

Jag undrade länge efter det om hon förstod ironin..... Men jag tror nog skon klämde nog till lite extra när hon läste den, för hon visste ju att allt detta var allt hon inte var..

och jag kommer ihåg, att om hon ens haft ett uns till leende förr, så var det ett åskmoln nästa gång jag äntrade matsalen..

men jag bara log....

Thats all for now!

Puss. och massa tjerlek.

Den fina kommentaren från en anonym följare:
"måste bara säga att jag gillar din blogg starkt, känner igen mig otroligt mycket i allt grubbleri, försöka finna sig i livet, suget efter resor.. och mysteriet med varför man inte som alla andra nöjer sig med livet i hemstaden, utan dras med av den där känslan i magen som bara försäkrar om att äventyren och svaren finns någon annastans..."

två svartvita stunder i mitt liv.

två skilda världar.

en i ett iskallt Norge.

den andra på en varm strand i Lombok.

men båda med samma hjärta.

och med samma drömmar och känslighet.



glöm inte bort. att läsa den text till låten jag publicerade ett tidigare inlägg.

...

I väntan på att H springer som en tok och samlar på sig skivor på skivavdelningen, sitter jag är oh försöker sortera upp tankar i det val jag nyss gjort.

(och hungrar fortarande efter den där tonfisk bigbiten)..



jag har INGEN aning om mitt val det var rätt eller fel. Att bara "dra".


Men det visar sig...

Den 24e är jag förhoppningvis tillbaka "hemma" igen...





Nu måste jag ha MAT. och mamma på telefonen...


fan. jag som saknade henne så. oh mina syskon. och mina vänner.

damn.

men de får bara bli "lite senare"...



helt enkelt.


Imorn väntar en tripp till mina småflikkor och skatehallen, de ska minsann få köra sig svettiga.. För nu kommer de inte se mig på 4-5 v...





/Massa fet kärlek från Maria på kryckor.




(alla bilder jag lägger upp på den här bloggen går att klicka på, så blir de i verklig storlek..)

hjertligt.

and times they are change'in.

8 mars!

Internationella kvinno dagen firas här med:

en valfri Bigbite med Frugan!

Storfint må jag säga! Haha.

Det gäller att uppskatta de lilla....

om 2 dagar får vi en ny medlem till vår familj. Blir ju allt annat än tråkigt iaf.

samtal kl 14.05.

jag fick för några timmar ett samtal som svängde min tillvaro rakt upp och ner.

på 1 sek fattade jag ett beslut som bara kom som en blixt.

jag sa "ja".

det innebär att jag kommer mista endel, men vinna endel med.

och det är inte för alltid. det är bara att priotitera saker lite "omvänt".


mitt huvud går i speed 100 nu och jag vet inte hur detta kommer gå, men jag löser det.
som alltid.


-------
jag fick en låt av Hanna igår, och texten är tankvärd.
Vet att man inte orkar läsa lång text, men gör det bara.

Liksom bara gör det.






Texten:

Ladies and Gentlemen of the class of 99...

Wear Sunscreen

If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be it. The long term benefits of sunscreen have been proved by scientists whereas the rest of my advice has no basis more reliable than my own meandering experienceI will dispense this advice now.

Enjoy the power and beauty of your youth; oh nevermind; you will not understand the power and beauty of your youth until they have faded. But trust me, in 20 years youll look back at photos of yourself and recall in a way you cant grasp now how much possibility lay before you and how fabulous you really looked.Youre not as fat as you imagine.

Dont worry about the future; or worry, but know that worrying is as effective as trying to solve an algebra equation by chewing bubblegum. The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your worried mind; the kind that blindside you at 4pm on some idle Tuesday.

Do one thing everyday that scares you

Sing

Dont be reckless with other peoples hearts, dont put up with people who are reckless with yours.

Floss

Dont waste your time on jealousy; sometimes youre ahead, sometimes youre behindthe race is long, and in the end, its only with yourself.

Remember the compliments you receive, forget the insults; if you succeed in doing this, tell me how.

Keep your old love letters, throw away your old bank statements.

Stretch

Dont feel guilty if you dont know what you want to do with your lifethe most interesting people I know didnt know at 22 what they wanted to do with their lives, some of the most interesting 40 year olds know still dont.

Get plenty of calcium.

Be kind to your knees, youll miss them when theyre gone.

Maybe youll marry, maybe you wont, maybe youll have children, maybe you wont, maybe youll divorce at 40, maybe youll dance the funky chicken on your 75th wedding anniversarywhat ever you do, dont congratulate yourself too much or berate yourself either your choices are half chance, so are everybody elses. Enjoy your body, use it every way you candont be afraid of it, or what other people think of it, its the greatest instrument youll ever own..

Danceeven if you have nowhere to do it but in your own living room.

Read the directions, even if you dont follow them.

Do NOT read beauty magazines, they will only make you feel ugly.

Get to know your parents, you never know when theyll be gone for good.

Be nice to your siblings; they are the best link to your past and the people most likely to stick with you in the future.

Understand that friends come and go,but for the precious few you should hold on. Work hard to bridge the gaps in geography in lifestyle because the older you get, the more you need the people you knew when you were young.

Live in New York City once, but leave before it makes you hard; live in Northern California once, but leave before it makes you soft.

Travel.

Accept certain inalienable truths, prices will rise, politicians will philander, you too will get old, and when you do youll fantasize that when you were young prices were reasonable, politicians were noble and children respected their elders.

Respect your elders.

Dont expect anyone else to support you. Maybe you have a trust fund, maybe you have a wealthy spouse; but you never know when either one might run out.

Dont mess too much with your hair, or by the time its 40, it will look 85.

Be careful whose advice you buy, but, be patient with those who supply it. Advice is a form of nostalgia, dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly parts and recycling it for more than its worth.

But trust me on the sunscreen...

Just Normal.

Det finns så mycket jag vill säga och så mkt jag vill göra.

Men endå vet jag liksom inte hur jag ska säga eller hur jag ska göra.

När kan Fröken Ur, bli Fröken "Liv"?

Tänk vilka korrekta svar man skulle få hela tiden :)

puss godnatt.

Sneaker Speaker

ge mig en walking closet med bara sneakers.



weird or just amazing?





Detta är kanske ngt man kan slå ett ex i huvudet med som gillar Nike AirMax men som är fett dålig och långsam med att betala sin skuld.. (nej då, inte en pik detta, nej nej)

kan det bli vår

kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår kan det bli vår

NU.

körsbärsläppsyl.

tänk att det så gamla och dammiga körsbäsrläppsyl
fortfarande smakar så mkt du

att herpesen som ligger och trycker där nere som molekyler inte skulle röra mig i skinnet bara att få kanna körsbärs-du mot mina läppar igen

när du inte längre tror jag kommer ihåg dig
när jag spelat mitt spel som bäst

det är då jag kommer ihåg dig som mest och vill hålla hårdast om mig
fast om jag i den sekunden av en micro, skulle få körbärs dig och hårda fingrar runt mitt bröst
då skulle jag nog spricka för det blev för mkt av allt

så om jag låter mitt läppsyl ligga en stund till
och kramar mig själv när jag behöver

då kanske jag överlever lite extra länge utan dig

you can be happy.

to not be in the snow...

Mind travelling.

Jag läste en flickas blogg, eller kvinnas, vart man väljer att placera ordet och dess betydelse.

Hon kommer också från linköping.

Hon satte ord på mina känslor och tankar som jag burit med mig länge.
Och inte det senaste året, utan faktiskt sedan den dagen jag hade möjlighet att bestämma, att "nu drar jag från Linköping". Hon beskrev de här med att fly hellre än illa fäkta.
Hur jobbigt det än känns för mig att faktiskt behöva medge detta för mig själv, så stämmer det nog även det för mig. Även om min flykt naturligtvis har med en stor längtan och portion av passionerad nyfikenhet på livet och världen utanför Linköping att göra med, så strider det även mot den längtan att liksom hitta en tillfredställelse var som helst. För är det inte så det slutgiltiga målet ska vara egentligen, att home is where your heart is? Är det inte det jag någonstans strävar efter, att hitta mitt heart...? Jag frågar mig själv. Men hittar sällan svar.

Just nu har jag helt enkelt börja fundera på att sluta ställa frågorna helt enkelt, och kanske mer se det som är, trivas i stunden, i det man har, och har man det inte, så se till att skaffa? Inte att ständigt blicka och längta efter det där.. som jag fortfarande inte riktigt vet vad det är.

Ibland blir dessa frågorna som garnnystan utan ändar. Ibland hittar jag änden och förstår inte hur tokig och komplicerad jag var som kunde nysta ihop dem. Ibland känns det så enkelt, och ibland känns det så svårt.
Men 90 % av gångerna är det jag och ingen annan som gör garnnystan av så lite, och lika många gånger funderar jag på varför och hur jag ska göra för att nysta upp mig.

För många låter detta säkert som rena rama text-nystanet i sig.

Men jag har liksom bara börjat fundera, på att sluta vara envisa och äventyrs Maria ett tag, i alla fall i den höga dos jag är. Att acceptera mer, sluta leta och bara vara. Som den surf bok jag läser just nu av Peter Dixon (ja, jag läser fortfarande 3 böcker samtidigt, se bara där...)..där han beskriver vad som händer med en surfare ute på vågen (texten är nedanför och jag avslutar med den). PRECIS så känndes det för mig när jag var ute på havet, och kanske var det just därför bland annat, som surfingen fastnade så otroligt i mitt hjärta. Jag bara VAR.

Utan att tänka, utan att leta och söka. Utan att bara vara fokuserad på att ta en våg. Eller att komma upp.

Jag kan inte säga att jag jobbar med det hela tiden, men i de små doser jag har möjlighet så är jag alltid i tankarna att förändra och förbättra mig själv som människa, även om jag ofta faller i hålen. Jag försöker även tillåta mig att falla där utan att dömma mig för hårt, men det i sig är en av de svårare uppgifterna.


Sen jag kom hit till Norge har mycket förändrats i mig. Det tog slut mellan mig och fina J för att jag fick för mig att det var bäst så, jag sårade mer än jag kunde ge, och han förtjänade och förtjänar bättre.
Att vara med någon som mig, ha mig som flickvän, är inte jordens enklaste uppift. Det ska gudarna veta. Och han var fin som stod ut.

Jag tog tag i mi situation, ordnade ett jobb som jag kom att trivas så med, på SWAG. Men sen kom snön, och en situation som gjorde att vår bitch till hyresvärd (exuse me), satte en psykisk stress och press på oss som kom att driva vår energi och mycket av hemvistelsen i botten.

Just nu är jag på en ganska ostabil och ovan mark för mig.
Jag är i en fas där jag tagit upp saker som gjort mig livrädd förr i livet, som ansvar. Men som fått mig att växa ngt enormt de 2 senaste månaderna i den aspekten att jag klarat av det, och mer därtill.
Jag har blivit tillfrågad att bli butikschef för Swag, något som jag inte ångrar en dag att jag tackade nej till ioförsig, men som endå skapar självförtroende i jobbsyfte, något som jag aldrig tidigare strävat efter, då jag aldrig egentligen sett jobb som något givande, utan ett medel att spara pengar till kommande resor (så har jag resonerat...- ni ser..).

Men jag börjar omvärdera, smått med små steg och många garnnystetankar. Jag vill klargöra en sak: jag kommer aldrig om jag får bestämma nu, sluta resa. Jag ser fortarande mitt resande som en stor del av Maria Angela, en av de största delarna med mitt liv, och kanske kommer det allid att vara, det finns i mitt blod redan innan jag föddes från mina "hippe"-föräldrar. Men jag har också en längtan, att vilja bara vara nöjd, och här, som många andra av mina barndoms vänner. Ibland är jag trött på att virvla runt och söka efter det som är "pure".. Även om det är en del av mig. Så blir jag förbannat trött mig min envishet om att allt finns utanför.. För det stämmer inte, det vet jag ju, och endå ska jag alltid försöka att överbevisa. I de avseendena är jag barnslig. Fruktansvärt.

Häromdagen hade jag en enormt längtan efter en bebis, då en vän i Oslo fått en bebis.
Jag vet att jag ska ha min utbildning först, och barn har jag alltid vetat att jag ska ha. Men den där sugande längtan, den var skrämmande och NY.

Jag har aldrig tidigare kännt längtan så stor, efter en bebis, ett lugn och ett hem.

Det sträckte sig så långt att jag idag inte kunde se på ngt program på TV:n om mammor som födde barn, jag blev så avundsjuk...


Jag tror jag är sjuk. Eller bara i en konstig period.

...Också jäkligt trött, så nu blir det att somna till The Office, som är en lika stor drog för mig som Family Guy. Jag vet inte hur många gånger jag kan titta sönder mig på alla sessonger.

Jag är nog lite tragisk endå. (Även om jag är fruktansvärt gullig virvel-känslo-maja mé ;).

Surf & Love / Maria

maybe thats why.

"ive never worried sitting on a surfboard, waiting for a wave, and ive rarely known a surfer who was troubled out on the water. this escape from the ordinarity is certanly part of surfing, as the feeling of beeing unicque.."

surf in mind

memories that never fade

Tævling

Hoppas på en søt liten almanacka, så kom igen och gå in på denna flickas fina sida nu..

Back again.

Back on track.

As we speak.

Lots Lots of thoughts.